Titta på en ryttare i akademisk ridkonst som rider piaff mellan pelarna, travers på volt eller en levad — och det är påfallande ofta en lusitano som står i mitten av bilden. Rasen har ett sätt att bära sig som få andra hästar har: hög halsansats, kort och kraftfull rygg, stor lyhördhet och en arbetsvilja som varit ryggraden i portugisisk ridkonst i århundraden. På den svenska scenen är Lusitanon inte den mest volymstarka rasen, men bland ryttare som ägnar sig åt akademisk ridkonst, working equitation och den mer klassiska sidan av dressyren har rasen fått ett stadigt fäste.

Rasen är också en av de raser som förvillar mest när man börjar titta på papper. Den kallas ibland lite slarvigt “portugisisk PRE”, vilket är en missvisning — den spanska PRE-hästen och lusitanon delar historisk grundstam men har haft separata stamböcker i snart sextio år, och avelsmålen har rört sig åt olika håll sedan dess. Den här artikeln är en genomgång av rasen, dess härkomst, den moderna användningen i Sverige — och de detaljer som är viktiga att förstå innan man börjar leta importhäst från Portugal.

Rasens formella namn

Det formella rasnamnet är Puro Sangue Lusitano (PSL) — ungefär “renblodig lusitano”. Puro sangue ska här inte förväxlas med engelskt fullblod; det handlar om att hästen är renrasig enligt rasens egen stambok, inte om något samband med kapplöpningshästar. Lusitania var det romerska namnet på ett område som i stort motsvarar dagens Portugal.

Rasen registreras och avelsvärderas av APSL — Associação Portuguesa de Criadores do Cavalo Puro Sangue Lusitano — som för rasens ursprungsstambok. En häst utan APSL-registrering (eller registrering i en stambok som för APSL:s avelsprogram) är i registermening inte en lusitano, oavsett hur portugisisk den ser ut.

För svenska ryttare betyder detta att man vid köp alltid ska efterfråga APSL-registrering och kontrollera identiteten via APSL:s egen databas, inte bara nöja sig med säljarens muntliga uppgifter.

Historisk bakgrund — gemensam iberisk grund

För att förstå Lusitanon behöver man förstå den iberiska halvön som en gemensam hästavelsregion i flera tusen år. Både Portugal och Spanien har hyst en typ av häst — den iberiska hästen — som är belagd i konst, litteratur och militärhistoria från antiken och framåt. Redan romerska författare beskrev de iberiska hästarna som särskilt lämpade för kavalleri, för deras kvickhet, uthållighet och lyhördhet mot ryttaren.

Under århundradena samverkade portugisiska och spanska uppfödare, och grundgenetiken hos dagens PSL och dagens PRE går tillbaka på samma iberiska basram. Ridkonsten vid hoven och vid kungliga stuterier — som Alter do Chão i Portugal, grundat 1748 — byggde i praktiken på samma hästtyp.

Uppdelningen är förvånansvärt sen. Länge betraktades portugisiska och spanska hästar av den här typen i praktiken som samma ras. Först 1967 fick den portugisiska aveln en egen stambok, och lusitanon och PRE-hästen har sedan dess utvecklats åt delvis olika håll i avelsmål, typ och användning.

Sextio år är kort tid i avelssammanhang. Genetiskt sett är rasernas grundstam fortfarande mycket lik. Skillnaderna som utvecklats sedan 1967 handlar om vilka linjer som premierats, vilken användning som varit avelsvärderingens rättesnöre, och vilka typ-ideal som drivits fram i respektive register.

Exteriör

Lusitanon är en medelstor häst med tydligt iberisk profil. Grundmåtten är:

  • Mankhöjd: typiskt 155–165 cm — betydligt mindre än en modern sportvarmblod, men kraftigare byggd än det korta måttet antyder.
  • Byggnad: kompakt, kort rygg, kraftfull bakdel, välmusklad hals med hög halsansats. Bröstet är djupt men inte extremt brett.
  • Huvud: karakteristiskt konvex (subconvex) profil — pannlinjen böjer utåt, näsryggen är rak eller lätt böjd. Ögonen är stora och uttrycksfulla, oftast med mörk ring.
  • Färg: skimmel är vanligast, men brun, fux och black förekommer regelbundet, liksom mer sällsynta färger som isabell och palomino.
  • Rörelser: upphöjda, taktrena, med tydlig knäaktion och naturlig samling. Traven är kort och elastisk snarare än rymlig, galoppen kraftfull och rund.

Byggnaden är i praktiken byggd för samling. Där en modern dressyrvarmblod är avlad för att uttrycka rörelse i förlängning — långa steg, rymligt travande — är Lusitanon avlad för det motsatta: att bära vikten på bakdelen, att arbeta i kort ram, att svara på mikrosignaler. Det är samma byggnadsprofil som varit ryggraden i den klassiska ridkonsten sedan renässansen.

Temperament

Detta är där Lusitanon skiljer sig kraftigast från många andra ridhästraser, och där både dess styrka och dess begränsning ligger.

Rasen beskrivs återkommande med orden kvick, lyhörd, arbetsvillig och modig. En Lusitano läser sin ryttare — bokstavligen. Vikthjälper, subtila skänkelsignaler och tygelnyanser som ett varmblod kanske missar registrerar en Lusitano direkt. För en erfaren ryttare är detta en gåva: hästen blir en förlängning av kroppen, och det som i andra raser kräver tydliga hjälper görs i Lusitanon med minimal signalering.

Baksidan är att samma lyhördhet gör hästen oförlåtande mot brus. Ryttarens spänning, obalans eller motstridiga hjälper registreras och besvaras. Rasen brukar beskrivas som het — den reagerar snabbt och mycket — men samtidigt lättutbildad och mottaglig för strukturerad träning. Lusitanon tenderar snarare att gå in i arbetet med intensitet än att vilja fly från det, vilket är just den kombination som de portugisiska tjurfäktningsryttarna avlade för.

Modet är påtagligt. En häst som ska ridas nära en levande tjur måste kunna hålla huvudet kallt under press — och det har varit ett viktigt urvalskriterium i delar av aveln.

Traditionell användning — tjurfäktning till häst och akademisk ridkonst

Två användningar har format lusitanon som ras i modern tid.

Portugisisk tjurfäktning till häst

Den portugisiska tjurfäktningen till häst, där ryttaren kallas cavaleiro, är en beriden uppvisning där ryttaren manövrerar runt en levande tjur och placerar spjut i tjurens rygg utan att själv eller hästen bli träffad. Till skillnad från den spanska tjurfäktningen dödas tjuren inte i arenan i Portugal, men verksamheten är omdebatterad ur djurskyddssynpunkt.

Vad detta har betytt för aveln: lyhördheten, den snabba samlingen, manövrerbarheten på små ytor och förmågan att hålla under press har varit viktiga urvalskriterier, och flera inflytelserika avelslinjer har sitt ursprung i denna tradition.

För en svensk ryttare är det viktigt att förstå att detta inte bara är en pittoresk historisk detalj — det är den aktiva selektionsmiljön som format en stor del av den moderna rasstammens genetik.

Akademisk ridkonst

Den akademiska ridkonsten — den europeiska klassiska ridkonsten som utvecklades från renässansen och som fortfarande praktiseras vid bland annat Escola Portuguesa de Arte Equestre i Lissabon, Cadre Noir i Saumur och Spanska ridskolan i Wien — har i Portugal byggt just på lusitanon.

Skolans grundprinciper — samling, balans, taktrenhet, ridningens etiska förhållande till hästen — är avelsmålen översatta till pedagogik. En Lusitano är byggd och tänkt för den ridningens krav, och de figurer som utgör den akademiska ridkonstens grundrepertoar — piaff, passage och skolor ovan marken som levad och kapriol — utförs med naturlighet av väl utbildade individer av rasen.

Modern användning — akademisk, working equitation, dressyr

I dagens Sverige rids Lusitanon huvudsakligen i tre användningsområden.

Akademisk ridkonst enligt Bent Branderup

Den danske ryttaren och pedagogen Bent Branderup har genom sin skola byggt upp en tolkning av den akademiska ridkonsten som fått stor spridning i Skandinavien. Metoden — med stor tonvikt på markarbete, långtygel och successivt uppbyggd samling — passar lusitanons byggnad och psyke väl, och rasen är vanlig bland ryttare som arbetar enligt den traditionen.

Se akademisk ridkonst för en genomgång av tradition och metod.

Working equitation

Working equitation är en tävlingsform som utvecklats ur den iberiska boskapsridningens tradition och som består av fyra moment: dressyr, hinderbana (maneabilidade), speedbana (velocidade) och boskapsarbete. Rasen är byggd för precis den kombinationen av samling, manövrerbarhet och mod, och lusitano och PRE är vanliga i grenen även i Sverige.

Dressyr

I tävlingsdressyr har lusitanos deltagit i internationella mästerskap och OS, bland annat i Portugals lag. I Sverige syns rasen i dressyrklasser på olika nivåer, gärna i kür där rasens uttryck och samling gör sig bra. I elitdressyren, där rymliga travar och stora förlängningar premieras — det som varmblodshästen är byggd för — har lusitanon svårare att konkurrera. Se dressyr-grunderna för mer om disciplinen.

Priser 2026 — svensk marknad

Priserna för Lusitano varierar kraftigt med härstamning, utbildning och import- respektive svenskuppfödd status. Grov orientering för 2026:

  • Uppfödd 4-årig, nyriden, standardpapper: 70 000–130 000 kr.
  • 5–6-årig med grundutbildning, LB-nivå eller motsvarande akademisk grund: 130 000–220 000 kr.
  • Tävlingsklar häst — svårare dressyr, working equitation eller utbildad i akademisk repertoar: 200 000–400 000 kr.
  • Etablerad tävlingshäst på nationell topp eller internationell nivå: 400 000 kr och uppåt, ibland kraftigt över.
  • Godkända avelshingstar: följer helt egen prislogik, i regel från flera hundra tusen upp till miljonstrecket.

Prisspannet är brett. Rasens marknad är mindre än varmblodsmarknaden, vilket gör att en enskild individs pris beror mer på matchen mellan säljare och köpare än på en tydlig marknadslista. Se vår checklista för att köpa häst för mer om värderingsprocessen.

Import från Portugal

De flesta Lusitanoer på svensk marknad är importerade. Import går normalt via Lissabon eller Porto, ofta med etablerade svenska förmedlare eller direktkontakter till portugisiska uppfödare.

Praktiska moment vid import:

  • Pass och registrering — hästens pass med APSL-registrering ska följa med hästen. En häst som flyttas till Sverige ska också registreras här; kontrollera aktuella regler hos Jordbruksverket. Svenska Lusitanosällskapet är rasföreningen i Sverige.
  • Hälsointyg — förflyttning från Portugal följer samma regler som från andra EU-länder, med hälsointyg via TRACES och identitetskontroll.
  • Tester — liknar den spanska importen i praktiken. Inga särskilda tester krävs inom EU utöver hälsointyget, men eftersom piroplasmos förekommer i södra Europa väljer många köpare att testa för det i samband med besiktningen.
  • Transport — normalt landvägen från Lissabonregionen eller Porto genom Spanien, Frankrike, Tyskland och Danmark, cirka 4–6 dagar med rasterna inräknade. Kostnad 2026 ligger typiskt kring 25 000–45 000 kr beroende på transportör, säsong och om hästen delar transport med andra.

Räkna med en total kringkostnad utöver köpeskillingen på 30 000–60 000 kr när alla poster är räknade — besiktning, transport, registrering och försäkring under transport.

Hälsoprofil

Lusitanon är i grunden en härdig ras — genetiskt sett en av de mer robusta ridhästraserna, med lång tjänstetid och överlag friska individer. Några specifika saker att känna till:

  • Metabolt syndrom — som många andra iberiska hästar är rasen benägen att lägga på sig och kan utveckla insulinresistens vid för energirik utfodring. Foderhållningen ska vara sparsam och baseras på grovfoder med kontrollerad energitäthet. Se foderstat för häst — grunderna.
  • Fång — kopplat till det metabola är rasen mer utsatt än genomsnittet för fång, särskilt vid för fri betesgång i tidig sommar.
  • Ledhälsa — den kraftfulla, samlade byggnaden ger stor belastning på hasleder och kotleder. Rutinmässiga röntgen vid köp är standard.
  • Hovkvalitet — generellt god, men hovformen kan skilja sig från nordiska varmblod, vilket ställer krav på skoning eller barfotaskötsel anpassad efter hoven.

Många lusitanos håller länge, och det är inte ovanligt med aktiva ridhästar över 20 år.

Sadelpassform

Lusitanon har en byggnad som inte passar under standardsadlar avsedda för varmblod. Den korta ryggen, den höga och markerade manken och den kraftfulla bogen kräver:

  • Kortare sadel — en sadel gjord för ett större varmblod med längre rygg når ofta för långt bak på lusitanons rygg, mot ländpartiet.
  • Bredare bom — bogen och skulderpartiet är kraftiga och kräver utrymme.
  • Anpassad kammare — den höga manken kräver god kammare och tillräcklig frigång.

Många köpare underskattar detta. En importerad Lusitano behöver i regel egen sadelutprovning hos en sadelmakare med erfarenhet av iberiska hästar — det är inte ett moment att spara på. Sadlar av iberisk modell, med kortare bom, är ett vanligt val — men passformen på just din häst är det som avgör.

Skoning

Lusitanoer har normalt god hovkvalitet men skiljer sig i hovform från nordiska varmblod. Hoven är oftast mer skålad, mer sluten och något mindre i diameter i förhållande till hästens vikt. Skoningsintervall och skoval bör diskuteras med hovslagare som har erfarenhet av iberiska hästar. Många ryttare inom akademisk ridkonst rider dessutom barfota, vilket rasen normalt hanterar väl om övergången görs strukturerat och med rätt underlag.

Användbarhet för nybörjare

Här är den viktigaste varningen: Lusitanon är inte en nybörjarhäst.

Rasens lyhördhet och snabba reaktioner gör den till en häst som speglar ryttaren utan filter. Ryttarens spänning blir hästens spänning, motstridiga hjälper blir hästens frustration och ryttarens bristande balans blir hästens obalans. Det är motsatsen till en ridskolehäst som förlåter misstag.

Där en tung brukshäst ofta tar mycket utan att reagera är lusitanon kvick och registrerar allt.

Rasen är ett bra val för en van amatörryttare eller professionell som söker en häst för akademisk ridkonst eller dressyr och som är beredd att lägga tid på att lära sig läsa hästen. Den är sällan rätt för en nybörjare, för ett barn som ska ta grönt kort, eller för en familj som söker en okomplicerad turhäst.

Tydlig skillnad mot PRE

Frågan kommer alltid: vad skiljer Lusitanon från PRE? De två raserna har som sagt en gemensam grundstam och fick separata stamböcker så sent som 1967. Skillnaderna är snarare tendenser än absoluta:

  • Färg: båda domineras av skimlar, men lusitanon har något större färgvariation — brun, fux och black förekommer regelbundet.
  • Typ: lusitanon har ofta en mer utpräglad konvex profil än PRE.
  • Användningstradition: lusitanon har i hög grad formats av tjurfäktning till häst och akademisk ridkonst, med urval för lyhördhet och mod under press. PRE-aveln har i större utsträckning betonat elegans och rörelser.
  • Stambok: Lusitanon registreras av APSL i Portugal, PRE av ANCCE i Spanien. En häst kan bara vara registrerad i en av dessa — de är inte överlappande register.

Skillnaden är alltså inte enorm. En van ryttare kan ofta gissa rasen från gången och uttrycket, men individuella variationer är stora. Se PRE-häst i Sverige för en parallell genomgång av den spanska motsvarigheten.

Så tänker svenska ryttare kring rasen

I den svenska ryttarmiljön är lusitanon en nischad ras med trogna anhängare. Rasföreningen Svenska Lusitanosällskapet samlar ägare och uppfödare, och det arrangeras clinics med iberiska tränare. Många lusitanoägare finns inom den akademiska ridkonsten — inspirerad av Bent Branderup men också av den portugisiska mästaren Nuno Oliveiras tradition.

Rasen passar en ryttare som:

  • Vill arbeta med klassisk skola eller akademisk ridkonst snarare än rörelseorienterad dressyr.
  • Har tid och tålamod för en häst som kräver lyhörd ridning och som premierar långsam byggnad framför snabba resultat.
  • Är beredd att köpa på en nischad marknad, ofta genom import eller via rasföreningens kontakter.
  • Har eller kan ordna stall och hage som passar en lättfödd häst (begränsat bete, sparsam foderplan).

Rasen är fel val för en ryttare som söker en allround-häst för klubbtävling i hoppning, för en familj som vill ha en stabil ridskolefunktion, eller för en nybörjare som är i början av sin ridning. Se översikten av hästraser i Sverige för en bredare jämförelse.

Vanliga frågor

Är Lusitano samma sak som “portugisisk PRE”? Nej. PRE är den spanska rasen (registrerad av ANCCE), Lusitano den portugisiska (registrerad av APSL). De har gemensam historisk grund men är separerade sedan 1967 och har rört sig åt olika håll i avelsvärdering. Ingen häst kan vara registrerad i båda samtidigt.

Kan Lusitano tävla i vanlig svensk dressyr? Ja. Dressyrtävlingar inom Svenska Ridsportförbundet är öppna för alla raser. På elitnivå möter den varmblodshästar som är byggda för rymligare rörelser, vilket gör konkurrensen tuff — men i sammanhang där uttryck och samling premieras, till exempel kür, står sig rasen väl.

Är det svårt att hitta hovslagare med rätt kompetens? Oftast inte. Alla hovslagare som arbetar med hästar i Sverige ska vara godkända av Jordbruksverket, och många har erfarenhet av olika hovtyper. Fråga gärna efter erfarenhet av iberiska hästar.

Vad är skillnaden mot Andalusiern? “Andalusier” är i praktiken ett gammalt samlingsbegrepp för iberiska hästar från Andalusien och används ibland löst om både PRE och Lusitano. Den formella och registermässiga uppdelningen idag är PRE (Spanien, ANCCE) och Lusitano (Portugal, APSL). “Andalusier” som ras-etikett förekommer i marknadssammanhang men saknar egen erkänd stambok i den moderna meningen.

Behöver man vara portugisisk-talande för att importera? Nej. De etablerade uppfödarna arbetar rutinmässigt med engelsktalande köpare. Svenska förmedlare med portugisiska kontakter är ofta enklaste vägen för en förstagångsköpare.

Har vi missat en detalj om rasen? Har du en fråga om import, avelsvärdering eller sadelpassform som inte besvarats — hör av dig till redaktionen. Vi uppdaterar guiden när nya frågor kommer in eller när regelverk för import ändras.

Källor