Stockholms län är storstadsregion, men det är också ett av landets tydligare tätortsnära naturlandskap. Från centrala Stockholm är det en dryg halvtimmes bilfärd till skog och sjöar i alla väderstreck: Södertörnsområdet i söder, Järvafältet norr om innerstan, Roslagen längre norrut, Sörmlandsledens östra etapper västerut. Att rida i det landskapet ser dock inte likadant ut som att vandra i det. Ridningens rätt att röra sig i skog och mark är villkorad, kommunernas ridstigskartor är delvis konsistenta och delvis inte, och flera av regionens naturreservat och nationalparker har föreskrifter som förbjuder ridning helt.

Den här genomgången är ryttarens praktiska karta över Stockholms läns ridnät. Vad som faktiskt är ridbart, var de största praktiska begränsningarna ligger, hur säsongen påverkar underlaget och hur transportparkeringen fungerar. Målet är att en ryttare som funderar på uteritt i länet ska kunna välja rätt område utifrån hästens och sin egen nivå, utifrån väder och årstid, och utan att hamna i den vanliga fällan att förväxla vandringsled med ridled.

Kommunernas ridstigskartor — grundmaterialet

Grunden för att veta var man får rida i Stockholms län är kommunernas ridstigskartor. Flera av länets kommuner — bland andra Stockholm, Nacka, Huddinge, Botkyrka, Haninge, Tyresö, Solna, Sollentuna och Järfälla — har egna kartor eller kartlager där ridvägar är utpekade i friluftsområden och kommunala skogar. Kartorna är inte helt enhetliga och ligger utspridda på respektive kommuns webbsida, och kvaliteten på markeringen varierar. Vissa kommuner har detaljerade GIS-lager där varje ridspår är utritat, andra har PDF-broschyrer med schematiska översikter, andra har bara omnämnanden i förvaltningsplaner utan konkret kartunderlag.

Regeln är att en kommunal ridstig i en kommuns karta är trygg att använda — kommunen har bekräftat att ridning där är tillåten, och konflikter med andra brukare är förhandlade. En stig som inte finns på kommunens karta är inte automatiskt förbjuden att rida — allemansrätten gäller — men den är inte heller sanktionerad, och praktiska problem med markägare, andra friluftsutövare eller reservatsföreskrifter kan uppstå. Använd de utpekade ridstigarna som ryggrad och lägg till egna sträckningar där du vet att de fungerar.

Det finns också ett antal privata initiativ som samlar ridspår i länet — ridklubbar, distansridningsföreningar och enskilda ryttare har publicerat kartor och GPX-spår genom åren. Kvaliteten varierar och en spårlogg från en okänd källa ska alltid dubbelkollas mot kommunens karta och Länsstyrelsens reservatsinformation innan du planerar en ritt.

Hellasgården och Nackareservatet

Hellasgården i Nackareservatet är för många ryttare i södra Stockholm den enklaste ingången till uteritt i tätortsnära natur. Reservatet ligger direkt öster om Södermalm, restiden från centrala stan är cirka 20 minuter med bil, och området innehåller ett tätt nät av skogsvägar och stigar som fungerar för både lugn skogsritt och något snabbare gångarter i skogsbilvägarnas raka partier. Nacka kommun har egen ridstigskarta för området där de sanktionerade sträckorna är utpekade.

Underlaget i Nackareservatet är blandat mellan sandiga stigar på höjdpartier, mer lerig mark i lågpartier och breda grusvägar där skogsbrukets och friluftslivets vägar sammanfaller. Nackareservatet är hårt använt av löpare, mountainbikecyklister och vandrare året runt, och som ryttare gäller det att hålla marschen anpassad till mötande trafik. Kvälls- och tidiga morgnar är oftast lugnare än helgens dagtimmar.

Parkering för hästtransport är den ofta glömda frågan. Hellasgårdens huvudparkering är trång och främst avsedd för personbilar och friluftsbesökare. För ekipage med transport finns några mindre parkeringar i utkanten av reservatet där det är rimligt att lasta av — kolla med Nacka kommuns friluftsförvaltning innan du kör dit första gången, och undvik högsäsongens helgdagar då parkeringsutrymmet är begränsat.

Järvafältet — norr om stan

Järvafältet är en av regionens större sammanhängande naturområden och sträcker sig över gränserna mellan Stockholm, Sundbyberg, Solna, Järfälla och Sollentuna. Området är ett gammalt militärt övningsfält som numera används som friluftsområde, med öppna hedar, skogsstråk och sjöar. För ridning är Järvafältet en av regionens mest sammanhängande möjligheter — långa öppna partier med breda grusvägar, tydliga skogsstråk och relativt gott om utrymme för olika gångarter.

Kommunernas gemensamma förvaltning av Järvafältet har lett till att ridstigarna där är relativt väl dokumenterade och att konflikterna med andra brukare är förhandlade. Området har flera etablerade ridklubbar och stall i utkanten som använder fältet dagligen, och stigsystemet är delvis anpassat för hästar. Underlaget är i stora stycken bra — grus och sand dominerar på höjdpartierna, mer lera i lågpartier och kring vattendragen.

Parkering för hästtransport är enklare på Järvafältet än i Nackareservatet. Flera av de etablerade ridklubbarna i området kan hjälpa till med tillfällig avlastningsplats, och kommunernas parkeringar vid ingångarna till fältet är oftast rymligare. Restiden från centrala Stockholm är cirka 15 till 25 minuter med bil beroende på vilken ingång du väljer.

Tyresta — nationalparken och den viktiga skillnaden

Tyresta ligger sydost om Stockholm och består av två delar: en nationalpark och ett omgivande naturreservat. Skillnaden är juridiskt avgörande för ryttaren. I Tyresta nationalpark är ridning inte tillåten — nationalparkens föreskrifter förbjuder ridning på hela parkens område, inklusive alla vägar och stigar. Det gäller oavsett vad kartor från andra källor säger, oavsett hur breda vägarna ser ut och oavsett om andra ryttare tidigare har ridit där.

Det omgivande Tyresta naturreservat, som ligger utanför nationalparkens gränser, har egna föreskrifter där ridning på vissa vägar och stigar kan vara tillåten. Länsstyrelsens karta över reservatets gränser och föreskrifter är den enda tillförlitliga källan här — förväxla inte reservatet med nationalparken, och kontrollera exakt vilka sträckor som är öppna för ridning innan du planerar en tur. Skyltningen i området är inte alltid tydlig, och en ryttare som råkar hamna på nationalparkens sida riskerar både en administrativ anmärkning och en verklig konflikt med parkförvaltarnas övervakning.

Regeln kring Tyresta är värd att komma ihåg som mall för hur nationalpark-frågan fungerar i hela Sverige. En nationalpark har alltid egna föreskrifter som ligger utanför allemansrättens allmänna regler, och ridning är i majoriteten av landets nationalparker antingen förbjuden eller kraftigt begränsad. Läs föreskrifterna på Naturvårdsverkets sida eller på Länsstyrelsens innan du kör.

Roslagsleden — delvis ridbar

Roslagsleden är en cirka 190 kilometer lång vandringsled som sträcker sig från Danderyd i söder till Grisslehamn i norr, genom Roslagens skogar, sjöar och kustnära landskap. Leden är i grunden en vandringsled — utgångspunkten är fotgängaren — men delar av leden går på breda skogsbilvägar och gamla brukningsvägar där ridning fungerar väl utan konflikt med vandrare. Andra delar är smala stigar över blockig terräng, myrmark och små broar där en häst inte hör hemma.

Ryttare som använder Roslagsleden gör klokt i att inte försöka rida hela leden som en sammanhängande sträcka. Plocka ut de etapper där breda vägar dominerar och lämna resten till fotgängarna. Etapperna genom Hanveden och Riala har flera partier som fungerar väl för häst, och de nordligare etapperna genom Väddö-området har inslag av kustnära grusvägar där ridning är etablerad praxis. Se Länsstyrelsens karta över reservatsgränser i området — flera naturreservat längs Roslagsleden har föreskrifter som begränsar ridning även där själva leden går fram.

Roslagens landskap är i övrigt ett av regionens bättre områden för uteridning. Barrskog dominerar, underlaget är i stora stycken sandigt eller sandigt-morängrusigt, och restiden från centrala Stockholm till Roslagens sydliga delar är cirka 45 minuter norrut. För flerdagsritter i regionen är Roslagen ett av de mest realistiska alternativen, med flera gårdar som accepterar tillfällig uppstallning och en tätortsstruktur som gör att övernattning inte är omöjlig.

Sörmlandsleden — de ridvänliga sträckorna

Sörmlandsleden är en cirka 100 mil lång vandringsled som sträcker sig från Björkhagen söder om Stockholm ner genom Södermanlands landskap. Leden är indelad i etapper, och för ryttaren gäller samma logik som för Skåneleden och Roslagsleden: den är i grunden en vandringsled, men flera etapper går på breda skogsbilvägar där ridning fungerar. Ledens östra sida, från Södertörn söderut mot Nynäshamn och vidare in i Sörmland, har flera partier med stora skogsvägar och gamla brukningsvägar där ridning är etablerad praxis.

Sörmlandsledens ridvänliga sträckor följer i stora stycken de brukningsvägar som en gång ledde mellan gårdar, torp och byar i det äldre kulturlandskapet. Underlaget varierar mellan grus, sand och skogsjord, och säsongens påverkan är påtaglig — grusvägarna spåras djupt av skogsbrukets maskiner under blöt period, och lågpartierna kan bli oframkomliga från november till mars. Höstens senare del och tidiga vår är svåra perioder för sträckan, medan sommaren och tidig höst oftast fungerar utmärkt.

Att planera en flerdagsritt längs Sörmlandsleden är realistiskt om man har kontakter med gårdar längs sträckan som kan ta emot hästen över natt. Etapperna genom Södertörn och Björnö-området är oftast använda av lokala ryttare för dagsritter, medan de längre etapperna in i Sörmland kräver planering av avlastning och parkering.

Underlaget och säsongen — den vanligaste felkällan

Stockholms län har en säsongsprofil som är svårare för ridning än den ser ut på kartan. Vintern är oftast kall nog för att marken ska frysa och därmed bli ridbar även på partier som är sanka under barmarkssäsongen, men fram-och-tillbaka-perioder med frost och töväder kan göra vägarna extremt hala i några dagar. Våren är den svåraste perioden — mars, april och delar av maj är oftast blöta, med djup lera i skogsvägarna och tröga lågpartier över hela regionen. Sommaren är den bästa perioden för uteridning, med torkade underlag och långa dagsljustimmar, medan hösten fungerar bra fram till oktober-november då marken börjar bli mättad igen.

En regel som fungerar för hela länet är att undvika perioder direkt efter skogsavverkningar. En färskt körd skogsbilväg efter en avverkning i november är oftast oframkomlig till häst tills det fryser eller torkar — och den perioden kan sträcka sig från november till februari beroende på väder. Kolla efter aktuella avverkningar via Skogsstyrelsens Skogens pärlor-tjänst innan du planerar en ritt genom produktionsskog.

Transportparkering — praktiska realiteter

Regionens tätortsnära karaktär gör att parkering för hästtransport är en återkommande utmaning. De flesta friluftsparkeringar är designade för personbilar och saknar det utrymme som en hästtransport med ekipage behöver för att kunna manövrera och lastas av. Ett antal områden har bättre förutsättningar än andra:

Järvafältets ingångar erbjuder oftast rimlig parkering, särskilt på veckodagar och vid ingångar som är mindre besökta.

Klåveröds motsvarigheter finns inte i länet, men vissa friluftsområden söder om stan (delar av Södertörnsleden, delar av Tyresta reservat utanför nationalparken) har större parkeringar där avlastning är möjlig.

Roslagsledens sydliga ingångar har oftast tillräckligt utrymme utanför högsäsongens helger.

Sörmlandsledens ingångar i Södertörn har varierande parkeringssituation — kolla i förväg via kommunens friluftsförvaltning.

Ett återkommande alternativ är att rida ut från en klubb eller ett stall snarare än att transportera till en ledsingång. För ryttare som är medlemmar i en klubb med lämpligt läge är det oftast enklare att sadla upp på klubbens gård och rida ut därifrån än att lasta hästen och köra till en fjärran ledsingång.

Södertörnsleden och Björnö — de nära södra alternativen

Södertörnsleden är en cirka 130 kilometer lång vandringsled som slingrar sig genom Södertörns skogar från Botkyrka söderut mot Nynäshamn. Leden är i grunden en vandringsled men vissa etapper går på breda skogsbilvägar där ridning är etablerad praxis. Björnö-området strax söder om Tyresö är också ett återkommande mål för lokala ryttare — landskapet är kustnära, sandigt underlag dominerar på flera partier, och stigsystemet är omväxlande mellan skog och öppna hedlandskap. För en ryttare som utgår från södra Stockholm är Södertörnsledens sydligare etapper ofta ett mer sammanhängande alternativ än de mer tätortsnära reservaten.

Häringesand-Grödinge-området i Botkyrka kommun har långa perioder av året ridbara sträckor och används återkommande av lokala klubbar för uteridning. Kolla Botkyrka kommuns friluftskarta för aktuella markeringar av ridstigar.

Skogsbrukets aktiva perioder — det du behöver veta

En stor del av Stockholms läns skog är aktiv produktionsskog. Under aktiv avverkning är skogsbilvägarna oftast omkringkörda av maskiner och timmerbilar, och en häst i det sammanhanget skapar både säkerhets- och arbetsmiljöproblem. Skogsbolagens skyltar vid infarten till aktiva områden ska tas på allvar — även om ridning formellt sett är tillåten där enligt allemansrätten är det inte praktiskt möjligt att rida genom en aktiv avverkning utan att skapa risk för både häst och skogsarbetare.

Hyggen är det vanligaste problemet efter avverkning. Ett färskt avverkat område är ojämnt, fyllt med kvistar, hyggesrester och maskinspår som är farliga för häst. Även om det formellt inte är förbjudet att rida där är det inte praktiskt möjligt utan att riskera hästens ben. Plantskog — nyplanterad ung skog där granplantorna är någon halvmeter höga — är särskilt känslig. En häst som trampar över plantorna gör skada som skogsägaren har rätt att fakturera. Undvik helt.

Skogsstyrelsens Skogens pärlor-tjänst visar aktuella avverkningsanmälningar och pågående skogsbruksaktivitet på områdesnivå, och för en ryttare som återkommande använder ett skogsområde är den tjänsten värd att kolla i förväg.

Vad du bör läsa innan du rider

För en ryttare som planerar uteridning i Stockholms län är minimipaketet ungefär detta: kommunens ridstigskarta för det område du planerar att rida i, Länsstyrelsens karta över naturreservat och nationalparker med aktuella föreskrifter, och Lantmäteriets terrängkarta för det övriga vägnätet i området. Med de tre underlagen på plats kan du planera en ritt där du vet att du håller dig inom rätten att rida och att du inte kör in i en nationalpark eller ett reservat med förbud.

Se Allemansrätten och ridning för en genomgång av vad allemansrätten faktiskt tillåter och begränsar när det gäller häst i skog och mark. Se Strandridning i Sverige för hur kommunala regler styr när det är tillåtet att rida på strand — även Stockholms län har vissa strandområden där ridning är begränsad eller säsongsstyrd.

Vanliga frågor

Får man rida i Tyresta nationalpark?

Nej. Nationalparkens föreskrifter förbjuder ridning på hela parkens område. Det omgivande Tyresta naturreservat har egna föreskrifter där vissa sträckor kan vara tillåtna — kolla Länsstyrelsens karta för exakta gränser och regler innan du kör.

Är Roslagsleden en ridled?

Nej, Roslagsleden är i grunden en vandringsled. Vissa etapper går på breda skogsbilvägar där ridning fungerar väl, andra är smala stigar där en häst inte hör hemma. Plocka ut de sträckor som fungerar snarare än att försöka rida hela leden i sin helhet.

Vilket område är enklast för uteridning från centrala Stockholm?

Nackareservatet med Hellasgården är ofta enklaste ingången från söder — restiden är cirka 20 minuter, terrängen är rimlig, och kommunens ridstigskarta är tydlig. Järvafältet är motsvarande alternativ från norr, med rymligare parkering och längre sammanhängande sträckor.

Vad gäller för ridning i naturreservat?

Varje reservat har egna föreskrifter som ligger utanför allemansrättens allmänna regler. Vissa reservat tillåter ridning fritt, andra begränsar det till markerade vägar, andra förbjuder det helt. Länsstyrelsens karta är den enda tillförlitliga källan.

Var hittar jag Stockholms läns ridstigskartor?

Respektive kommuns webbsida — Stockholm, Nacka, Huddinge, Botkyrka, Haninge, Tyresö, Solna, Sollentuna, Järfälla och flera andra kommuner har egna kartor eller kartlager. Kvaliteten och detaljnivån varierar mellan kommunerna.

När är det bäst att rida ute i Stockholms län?

Sommar och tidig höst är den mest tillförlitliga perioden — juni till oktober fungerar oftast bra för de flesta områden. Våren (mars-maj) är den svåraste perioden med djup lera i skogsvägarna. Vintern kan fungera väl när marken är frusen men blir hal under fram-och-tillbaka-perioder med tö och frost.

Läs vidare