Stockholms län är storstadsregion, men det är också ett av landets tydligare tätortsnära naturlandskap. Från centrala Stockholm är det en dryg halvtimmes bilfärd till skog och sjöar i alla väderstreck: Södertörnsområdet i söder, Järvafältet norr om innerstan, Roslagen längre norrut, Södermanlands skogar söderut. Att rida i det landskapet ser dock inte likadant ut som att vandra i det. Ridningens rätt att röra sig i skog och mark är villkorad, kommunernas ridstigskartor är delvis konsistenta och delvis inte, och flera av regionens naturreservat och nationalparker har föreskrifter som förbjuder ridning helt.

Den här genomgången är ryttarens praktiska karta över Stockholms läns ridnät. Vad som faktiskt är ridbart, var de största praktiska begränsningarna ligger, hur säsongen påverkar underlaget och hur transportparkeringen fungerar. Målet är att en ryttare som funderar på uteritt i länet ska kunna välja rätt område utifrån hästens och sin egen nivå, utifrån väder och årstid, och utan att hamna i den vanliga fällan att förväxla vandringsled med ridled.

Kommunernas ridstigskartor — grundmaterialet

Grunden för att veta var man får rida i Stockholms län är kommunernas ridstigskartor. Flera av länets kommuner har egna kartor eller kartlager där ridvägar är utpekade i friluftsområden och kommunala skogar. Kartorna är inte helt enhetliga och ligger utspridda på respektive kommuns webbsida, och kvaliteten på markeringen varierar. Vissa kommuner har detaljerade GIS-lager där varje ridspår är utritat, andra har PDF-broschyrer med schematiska översikter, andra har bara omnämnanden i förvaltningsplaner utan konkret kartunderlag.

En ridstig som kommunen själv pekar ut är det tryggaste underlaget — där har kommunen tagit ställning till att ridning passar. En stig som inte finns på kommunens karta är inte automatiskt förbjuden att rida — allemansrätten gäller — men den är inte heller sanktionerad, och praktiska problem med markägare, andra friluftsutövare eller reservatsföreskrifter kan uppstå. Använd de utpekade ridstigarna som ryggrad och lägg till egna sträckningar där du vet att de fungerar.

Det finns också ett antal privata initiativ som samlar ridspår i länet — ridklubbar, distansridningsföreningar och enskilda ryttare har publicerat kartor och GPX-spår genom åren. Kvaliteten varierar och en spårlogg från en okänd källa ska alltid dubbelkollas mot kommunens karta och Länsstyrelsens reservatsinformation innan du planerar en ritt.

Hellasgården och Nackareservatet

Nackareservatet med Hellasgården är för många i södra Stockholm den närmaste ingången till tätortsnära skog. Reservatet ligger sydost om Södermalm, cirka 20 minuter med bil från centrala stan, och har ett tätt nät av skogsvägar, småvägar, stigar och elljusspår. Sörmlandsleden passerar också genom området.

Här gäller det att vara realistisk. Reservatet förvaltas av Stockholms stad och Nacka kommun och är ett av regionens mest besökta friluftsområden, med löpare, cyklister och vandrare året runt. Vilka vägar som är lämpliga eller anvisade för ridning, och vad reservatets föreskrifter säger, ska du kontrollera hos förvaltarna innan du planerar en ritt — anta inte att varje bred väg är öppen för häst. Kvällar och tidiga morgnar är oftast lugnare än helgernas dagtimmar.

Parkering för hästtransport är den ofta glömda frågan. Hellasgårdens parkering är trång och avsedd för personbilar och friluftsbesökare. Fråga förvaltaren var det går att lasta av, och undvik högsäsongens helgdagar.

Järvafältet — norr om stan

Järvafältet är en av regionens större sammanhängande naturområden och sträcker sig över gränserna mellan Stockholm, Sundbyberg, Solna, Järfälla och Sollentuna. Området är ett gammalt militärt övningsfält som numera används som friluftsområde, med öppna hedar, skogsstråk och sjöar. För ridning är Järvafältet en av regionens mest sammanhängande möjligheter — långa öppna partier med breda grusvägar, tydliga skogsstråk och relativt gott om utrymme för olika gångarter.

Det finns stall och ridverksamhet i och kring Järvafältet som använder området regelbundet. Stora delar av fältet är naturreservat med egna föreskrifter, så kontrollera vad som gäller i respektive del innan du rider. Underlaget är i stora stycken bra — grus och sand dominerar på höjdpartierna, mer lera i lågpartier och kring vattendragen.

Parkering för hästtransport är enklare på Järvafältet än i Nackareservatet. Parkeringarna vid ingångarna till fältet är oftast rymligare än i de mest centrala reservaten. Restiden från centrala Stockholm är cirka 15 till 25 minuter med bil beroende på vilken ingång du väljer.

Tyresta — nationalparken och den viktiga skillnaden

Tyresta ligger sydost om Stockholm och består av två delar: en nationalpark och ett omgivande naturreservat. Skillnaden är juridiskt avgörande för ryttaren. I Tyresta nationalpark är ridning inte tillåten — Naturvårdsverkets föreskrifter för parken (NFS 2016:12) förbjuder ridning och körning med häst och vagn. Det gäller oavsett vad kartor från andra källor säger, oavsett hur breda vägarna ser ut och oavsett om andra ryttare tidigare har ridit där.

Det omgivande Tyresta naturreservat, som ligger utanför nationalparkens gränser, har egna föreskrifter där ridning på vissa vägar och stigar kan vara tillåten. Länsstyrelsens karta över reservatets gränser och föreskrifter är den enda tillförlitliga källan här — förväxla inte reservatet med nationalparken, och kontrollera exakt vilka sträckor som är öppna för ridning innan du planerar en tur. Skyltningen i området är inte alltid tydlig, och en ryttare som råkar hamna på nationalparkens sida bryter mot föreskrifterna och riskerar en verklig konflikt med parkens tillsyn.

Regeln kring Tyresta är värd att komma ihåg som mall för hur nationalpark-frågan fungerar i hela Sverige. En nationalpark har alltid egna föreskrifter som går före allemansrättens allmänna regler, och ridning är i många nationalparker antingen förbjuden eller begränsad. Läs föreskrifterna på Naturvårdsverkets sida eller på Länsstyrelsens innan du kör.

Roslagsleden — delvis ridbar

Roslagsleden är en cirka 190 kilometer lång vandringsled som sträcker sig från Danderyd i söder till Grisslehamn i norr, genom Roslagens skogar, sjöar och kustnära landskap. Leden är i grunden en vandringsled — utgångspunkten är fotgängaren — men delar av leden går på breda skogsbilvägar och gamla brukningsvägar där du kan rida enligt allemansrätten. Andra delar är smala stigar över blockig terräng, myrmark och små broar där en häst inte hör hemma.

Ryttare som använder Roslagsleden gör klokt i att inte försöka rida hela leden som en sammanhängande sträcka. Plocka ut de etapper där breda vägar dominerar och lämna resten till fotgängarna. Var särskilt försiktig på stigpartierna — det är där vandrarna finns och där marken tar skada. Se Länsstyrelsens karta över reservatsgränser i området — flera naturreservat längs Roslagsleden har föreskrifter som begränsar ridning även där själva leden går fram.

Roslagens landskap är i övrigt ett av regionens bättre områden för uteridning. Barrskog dominerar, underlaget är i stora stycken sandigt eller sandigt-morängrusigt, och restiden från centrala Stockholm till Roslagens sydliga delar är cirka 45 minuter norrut. För flerdagsritter i regionen är Roslagen ett av de mest realistiska alternativen, med flera gårdar som accepterar tillfällig uppstallning och en tätortsstruktur som gör att övernattning inte är omöjlig.

Sörmlandsleden — vandringsled, inte ridled

Sörmlandsleden är en vandringsled på omkring 100 mil som börjar vid Björkhagen i södra Stockholm och slingrar sig genom Södermanland. Den nämns ofta i ridsammanhang, men föreningen bakom leden är tydlig: avtalen med markägarna gäller vandring, och föreningen ber att man varken rider eller cyklar på leden eftersom känslig mark skadas. Det finns alltså inga etapper som är “ridvänliga” i ledens mening.

Det hindrar inte att landskapet som leden går genom har grusvägar och gamla brukningsvägar där du kan rida enligt allemansrätten. Skillnaden är att du då rider på vägen, inte på leden, och att du håller dig borta från ledens stigpartier, spänger och blöta avsnitt. Underlaget varierar mellan grus, sand och skogsjord, och lågpartier kan vara svårframkomliga under blöta perioder från senhöst till vår.

Den som söker en sammanhängande flerdagsritt söderut gör bättre i att titta på leder som är anlagda för häst, till exempel Ridled Sörmland längre in i Södermanland, där övernattning hos värdfamiljer ingår i upplägget. Se vidare sidan om att rida i Södermanland.

Underlaget och säsongen — den vanligaste felkällan

Stockholms län har en säsongsprofil som är svårare för ridning än den ser ut på kartan. Vintern är oftast kall nog för att marken ska frysa och därmed bli ridbar även på partier som är sanka under barmarkssäsongen, men fram-och-tillbaka-perioder med frost och töväder kan göra vägarna extremt hala i några dagar. Våren är den svåraste perioden — mars, april och delar av maj är oftast blöta, med djup lera i skogsvägarna och tröga lågpartier över hela regionen. Sommaren är den bästa perioden för uteridning, med torkade underlag och långa dagsljustimmar, medan hösten fungerar bra fram till oktober-november då marken börjar bli mättad igen.

En regel som fungerar för hela länet är att undvika perioder direkt efter skogsavverkningar. En färskt körd skogsbilväg efter en avverkning i november är oftast oframkomlig till häst tills det fryser eller torkar — och den perioden kan sträcka sig från november till februari beroende på väder. Kolla efter aktuella avverkningsanmälningar via Skogsstyrelsens karttjänst Skogens pärlor innan du planerar en ritt genom produktionsskog. Mer om ridning när marken fryser finns i vinterridning i Sverige.

Transportparkering — praktiska realiteter

Regionens tätortsnära karaktär gör att parkering för hästtransport är en återkommande utmaning. De flesta friluftsparkeringar är byggda för personbilar och saknar det utrymme som en hästtransport behöver för att kunna manövrera och lasta av. Några tumregler:

Större friluftsområden med flera ingångar, som Järvafältet, har ofta någon ingång som är mindre belastad än de andra — särskilt på vardagar.

Helger under högsäsong är svårast överallt. Kom tidigt eller välj en vardag.

Kontakta kommunens eller reservatets förvaltare i förväg om du är osäker på var det är tillåtet att ställa en transport.

Ett återkommande alternativ är att rida ut från en klubb eller ett stall snarare än att transportera till en ledsingång. För ryttare som är medlemmar i en klubb med lämpligt läge är det oftast enklare att sadla på klubbens gård och rida ut därifrån än att lasta hästen och köra till en avlägsen ingång.

Södertörn — de nära södra alternativen

Södertörn — Huddinge, Botkyrka, Haninge och Tyresö — har stora sammanhängande skogsområden, bland annat Hanveden, med skogsbilvägar och brukningsvägar som lokala ryttare använder. Flera av områdena är naturreservat med egna föreskrifter, så kontrollera Länsstyrelsens och kommunens reservatsinformation innan du rider där. Kommunernas friluftskartor visar i vissa fall utpekade ridvägar.

För en ryttare som utgår från södra Stockholm är det ofta enklast att börja med de stigar och vägar som stallen i området redan använder — fråga i stallet eller i den lokala ridklubben vilka slingor som fungerar och vilka markägare som har synpunkter.

Skogsbrukets aktiva perioder — det du behöver veta

En stor del av Stockholms läns skog är aktiv produktionsskog. Under aktiv avverkning är skogsbilvägarna oftast omkringkörda av maskiner och timmerbilar, och en häst i det sammanhanget skapar både säkerhets- och arbetsmiljöproblem. Skogsbolagens skyltar vid infarten till aktiva områden ska tas på allvar — även om ridning formellt sett är tillåten där enligt allemansrätten är det inte praktiskt möjligt att rida genom en aktiv avverkning utan att skapa risk för både häst och skogsarbetare.

Hyggen är det vanligaste problemet efter avverkning. Ett färskt avverkat område är ojämnt, fyllt med kvistar, hyggesrester och maskinspår som är farliga för häst. Även om det formellt inte är förbjudet att rida där är det inte praktiskt möjligt utan att riskera hästens ben. Plantskog — nyplanterad ung skog där granplantorna är någon halvmeter höga — är särskilt känslig. En häst som trampar över plantorna gör skada som du kan bli ersättningsskyldig för. Undvik helt.

Skogsstyrelsens karttjänst Skogens pärlor visar aktuella avverkningsanmälningar, och för en ryttare som återkommande använder ett skogsområde är den tjänsten värd att kolla i förväg.

Vad du bör läsa innan du rider

För en ryttare som planerar uteridning i Stockholms län är minimipaketet ungefär detta: kommunens ridstigskarta för det område du planerar att rida i, Länsstyrelsens karta över naturreservat och nationalparker med aktuella föreskrifter, och Lantmäteriets terrängkarta för det övriga vägnätet i området. Med de tre underlagen på plats kan du planera en ritt där du vet att du håller dig inom rätten att rida och att du inte kör in i en nationalpark eller ett reservat med förbud.

Se Allemansrätten och ridning för en genomgång av vad allemansrätten faktiskt tillåter och begränsar när det gäller häst i skog och mark. Se Strandridning i Sverige för hur kommunala regler styr när det är tillåtet att rida på strand — även Stockholms län har vissa strandområden där ridning är begränsad eller säsongsstyrd.

Vanliga frågor

Får man rida i Tyresta nationalpark?

Nej. Nationalparkens föreskrifter förbjuder ridning på hela parkens område. Det omgivande Tyresta naturreservat har egna föreskrifter där vissa sträckor kan vara tillåtna — kolla Länsstyrelsens karta för exakta gränser och regler innan du kör.

Är Roslagsleden en ridled?

Nej, Roslagsleden är i grunden en vandringsled. Vissa etapper går på breda skogsbilvägar där ridning fungerar väl, andra är smala stigar där en häst inte hör hemma. Plocka ut de sträckor som fungerar snarare än att försöka rida hela leden i sin helhet.

Vilket område är enklast för uteridning från centrala Stockholm?

Järvafältet i norr har långa sammanhängande sträckor och oftast rymligare parkering. Nackareservatet med Hellasgården ligger nära från söder men är hårt belastat — kontrollera med förvaltarna vilka vägar som passar för häst. Oftast är det enklast att rida ut från ett stall som redan har etablerade slingor.

Vad gäller för ridning i naturreservat?

Varje reservat har egna föreskrifter som gäller utöver allemansrättens allmänna regler. Vissa reservat tillåter ridning fritt, andra begränsar det till markerade vägar, andra förbjuder det helt. Länsstyrelsens karta är den enda tillförlitliga källan.

Var hittar jag Stockholms läns ridstigskartor?

På respektive kommuns webbplats eller i Naturkartan, där många kommuner publicerar sin friluftsinformation. Långt ifrån alla kommuner har utpekade ridvägar, och kvaliteten och detaljnivån varierar.

När är det bäst att rida ute i Stockholms län?

Sommar och tidig höst är den mest tillförlitliga perioden — juni till oktober fungerar oftast bra för de flesta områden. Våren (mars-maj) är den svåraste perioden med djup lera i skogsvägarna. Vintern kan fungera väl när marken är frusen men blir hal under fram-och-tillbaka-perioder med tö och frost.

Läs vidare

Källor