Ridtermer-ordbok

Standardgångarten som används i vanlig dressyr — varken samlad eller ökad.

Se också: Samlad ·Ökad

Bakbensarbetet som lyfter hästen över hindret — sker efter avstampet.

Se också: Avstamp

Ögonblicket när hästen sätter i frambenen inför hoppet — utgångspunkten för språnget.

Se också: Avspark ·Inflygning

Att hästen sätter ned bakhoven under kroppens tyngdpunkt — grunden för samling.

När bakbenen kliver in "under sig" bär hästen sin egen och ryttarens tyngd bättre. En häst som "släpar bak" belastar frambenen för hårt.

Se också: Samlad ·Framsyn ·Uppriktning

Standardiserad skala 1–9 för att bedöma hästens hull genom att titta och känna.

BCS 5 är idealvikt för de flesta hästar. Under 4 = mager, över 6 = tjock, 8–9 = fetma med hälsorisker. Bedöm på hals, manke, revben, rygg och kors.

Se också: Grovfoder

Metallstycket i hästens mun som tyglarna fäster i.

Bettet ligger på lagren — tandlös del av käken bakom framtänderna. Finns i hundratals varianter: brutna, obrutna, tjocka, tunna, med eller utan hävstångsverkan. Bettets tjocklek och form bör anpassas efter hästens mun.

Se också: Träns ·Kandar ·Bridong

Serier av bommar på marken som rids för att träna rytm, balans och ögonmått.

Se också: Gymnastikserie

Inhägnad plats i stallet där hästen kan röra sig fritt och ligga ner.

Minsta lagliga boxstorlek för häst i Sverige är ca 3×3 meter beroende på mankhöjd. Ska ha rent strö, tillgång till vatten och kunna se andra hästar.

Se också: Spilta ·Spån ·Halm

Det tunnare, mildare bettet som kombineras med kandar i tvåbettsträns.

Se också: Kandar ·Bett

Nosgrimma på tränset — finns i engelsk, kombinerad, hannoveransk och mexikansk variant.

Cabessonen ska sitta två fingrar under kindbenet och tillåta att man får in två fingrar mellan nosrem och nos. För hårt spänd cabesson är en vanlig felkälla vid mun- och käkproblem.

Se också: Träns ·Bett

Strängare form av utslagning — t.ex. blodavdrag eller regelbrott.

Skiljer sig från elimination genom att den ofta kopplas till regelbrott, brutet reglemente eller djurskyddsfråga. Kan leda till avstängning för ryttaren.

Se också: Elimination

Konsten att välja rätt avstånd inför hindret — "ser distans".

Se också: Inflygning ·Avstamp

Utslagning ur klassen — t.ex. tre olydnader i hoppning eller fel spår i dressyr tre gånger.

Se också: Diskvalifikation

Byte av galoppvarv under svävmomentet — utan att gå ned i trav emellan.

Enkla flygbyten rids från MSV B; serieflygbyten (varannan språng, var fjärde osv.) i högre klasser. En serie flygbyten på varje språng kallas tempi-byten.

Se också: Galopp ·Samlad galopp

Hästens uppvärmning innan start — sker på framridningsbanan.

Se också: Klass

Hur hästen bär sig i framdelen — lyft och rörelse fram från bogen.

Se också: Bakben under ·Uppriktning

En tretaktig gångart med ett svävmoment mellan varje språng.

Hästen galopperar antingen på vänster eller höger varv. Rätt galopp innebär att det inre frambenet sätts ned sist. Fel varv kallas kontragalopp och används både som fel och som medvetet dressyrmoment.

Se också: Flygbyte ·Samlad galopp ·Trav

Att hästens rörelser flödar utan spärrar — hjälperna "går igenom" från bak till fram.

En genomsläpplig häst reagerar mjukt på minsta hjälp — sätet driver bak, energin går genom en avspänd rygg och möter tygeln utan att spärra. Målet i all klassisk dressyr.

Se också: Halvhalt ·Uppriktning ·Bakben under

Huvudlag utan bett — används vid ledning, uppbindning och i hagen.

Bör vara lätt att ta av vid nöd (sk. säkerhetsgrimma) om hästen fastnar. Grimma ska inte lämnas på i hagen om det finns risk att den fastnar i staket, grenar eller andra hästars skor.

Se också: Uppbindning

Hö, hösilage eller ensilage — hästens huvudföda och basen för magens funktion.

Häst är gräsätare och behöver äta i stort sett hela dygnet. Grovfoderintaget bör vara 1,5–2 % av hästens vikt i torrsubstans per dag. För långa fasteperioder ökar risken för magsår.

Se också: BCS (body condition score) ·Halm

Rad av små hinder i uppmätt avstånd — övar teknik och rytm över hindret.

Klassiskt upplägg: bom på marken, kryss, oxer med korta avstånd emellan. Läraren använder gymnastikserier för att förbättra hästens hoppteknik utan att den hinner tänka.

Se också: Bomparkour ·Kombination

Bettlöst träns som verkar via tryck på nos, käke och nacke.

Populärt vid problem i munnen eller för hästar som ogillar bett. Mekaniska hackamore med långa skänklar kan vara skarpare än ett bett — inte alltid mildare bara för att de saknar bett.

Se också: Bett ·Träns

Inhägnad utomhusyta där hästen går fri, ensam eller i grupp.

Svensk djurskyddslag kräver att hästar går ut i hage varje dag. Storlek, staket och underlag regleras — el-tråd är vanligast, taggtråd är förbjuden för häst.

Se också: Box ·Spilta

Torkat stråmaterial som strö — mjukt och äts ofta av hästen.

Halm är billigare än spån men mer allergent och kan orsaka magproblem om hästen äter för mycket. Många väljer spån som strö och halm bara i "matlådan".

Se också: Spån ·Grovfoder

Halvcirkel som avslutas med rakspår tillbaka till spåret.

Se också: Hel volt ·Skänkelvikning

En kort samordnad hjälp med säte, skänkel och tygel som förbereder hästen på något nytt.

Halvhalten "väcker" hästen — inför en vändning, en övergång, ett moment. Utan halvhalt kommer hjälperna som en överraskning. En av de viktigaste sakerna att lära sig.

Se också: Säte ·Tygel ·Genomsläpplighet

Bakbenets stora led — hästens motsvarighet till människans häl.

Hasen är centrum för bakbenets kraft. Svaghet eller skada här (t.ex. spatt) påverkar rörelsen dramatiskt. Ska vara ren och torr — svettas hasar är ett tecken på ansträngning eller nervositet.

Se också: Kotled ·Karpalled

Fullständig cirkel på 6, 8, 10, 15 eller 20 meter i diameter.

Se också: Halv volt

Hjälpmedel som kopplar bett till sadelgjord för att forma hästens huvudposition.

Används främst vid longering. Ska sättas löst nog att hästen kan sträcka fram halsen. Felinställda hjälpstänger tvingar in hästen i en falsk form och kan skada nacke och rygg.

Se också: Longering ·Longerlina ·Martingal

Hästskon — järn- eller plastsko som spikas fast på hoven för skydd och stöd.

Alla hästar behöver inte skor — barfotahästar med bra hovar och rätt underlag klarar sig utan. Hovslagaren byter sko och verkar cirka var 6–8 vecka.

Se också: Hovsula ·Hovspegel ·Stråle

Verktyget hovslagaren använder för att undersöka och rensa hovens undersida.

Se också: Hovbeslag ·Hovsula

Den nedåtvända delen av hoven — normalt lätt välvd, inte platt.

Se också: Stråle ·Hovspegel

Äldre svensk term för renvers — frambenen förs in från spåret.

Se också: Renvers ·Kruppinfall

Sträckan mellan föregående hinder (eller starten) och nästa avstamp.

En bra inflygning betyder rätt tempo, rätt balans och rätt linje. De flesta problem över hindret grundar sig i inflygningen — inte i hoppet i sig.

Se också: Avstamp ·Tempoväxling ·Kombination

Bett med hävstångsverkan som används tillsammans med bridong i tvåbettsträns.

Används på högre dressyrnivå (från medelsvår klass i Sverige). Kräver träning för både häst och ryttare — verkar via kindstyckets hävstångseffekt och en kedja under käken.

Se också: Bridong ·Bett ·Träns

Frambenets största led — motsvarar människans handled.

Se också: Has ·Kotled

Hornliknande utväxt på insidan av hästens ben — rester av ett urtida tåben.

Alla hästar har kastanjer på insidan av frambenen, ovanför knäet. De flesta har även små kastanjer på insidan av hasen. De växer långsamt och kan filas ned.

Se också: Sporre (anatomi) ·Has

Nivån på en tävlingsstart — dressyren har lätt A–D, MSV A–B, svår A–B och Grand Prix.

Se också: Program ·Protokoll

Multiplikator (oftast 2) på viktiga moment i protokollet — dubbelt vikt.

Se också: Protokoll ·Program

Två eller tre hinder med bara ett eller två galoppsprång emellan.

A/B (dubbelkombination) eller A/B/C (trippelkombination). Antalet språng är fast — reglementet bestämmer avstånden. Kombinationer kräver särskild taktik: rytm över alla hindren, inte bara det första.

Se också: Gymnastikserie ·Inflygning

Leden mellan skenben och kotbenet — där hovkullret sitter.

En av de mest belastade lederna hos hästen. Vanlig plats för skador, benhinneinflammation och gallor. Ska vara ren, sval och osvullen i grundläge.

Se också: Has ·Karpalled

Övergången mellan hud och hovvägg — där hovhornet växer ut.

Se också: Hovsula ·Stråle

Äldre svensk term för travers — kruppen förs in från spåret.

Se också: Travers ·Huvudinfall

Att låta hästen gå runt i cirkel runt en person som håller en lång longerlina.

Grundläggande markarbete — värmer upp hästen, tränar balans och kontroll utan ryttare, och används mycket vid unghästträning. Alltid med hjälm och handskar.

Se också: Longerlina ·Tömkörning ·Hjälpstänger

Lång lina (cirka 8 meter) som används vid longering av häst.

Se också: Longering ·Hjälpstänger

Den högsta punkten på hästens rygg där halsen möter ryggraden — där man mäter mankhöjden.

Mankhöjden anges i cm och avgör om hästen räknas som ponny (<148 cm utan sko) eller stor häst. Sadeln ska aldrig ligga direkt på manken.

Se också: Sadel ·Sadelgjord

Hjälpspänne som förhindrar att hästen kastar upp huvudet över kontrollnivå.

Fast martingal går från sadelgjorden till nosgrimman; löpande martingal går till tyglarna via två ringar. Vanligare inom hoppning än dressyr. På tävling regleras användningen i respektive reglemente.

Se också: Hjälpstänger ·Träns

Mellanvariant mellan samlad och ökad — längre kliv men fortfarande buren.

Se också: Samlad ·Ökad

Långsam, "svävande" trav med förlängt svävmoment mellan diagonalerna.

Passage har större lyft och längre svävmoment än vanlig samlad trav. Ser ut som att hästen dansar. Grand Prix-moment.

Se också: Piaff ·Samlad

Islandshästens snabba, tvåtaktiga gångart där sidobenparen rör sig samtidigt.

I passgång sätts båda benen på samma sida ned tillsammans. Används oftast i hög fart på rakbana — sk. flygande pass — och är en av islandshästens fem gångarter.

Se också: Tölt

Trav på stället — maximal samling utan att hästen förflyttar sig.

Piaff är ett av dressyrens svåraste moment. Hästen travar i takt, med tydlig lyft av benen, men rör sig knappt framåt. Kräver stor bärkraft i bakbenen och rids främst i tuffare klasser och Grand Prix.

Se också: Passage ·Samlad

Vändning på 360 grader kring den inre bakhoven — utförs i samlad galopp eller skritt.

Kan vara hel piruett (360°) eller halv (180°). Bakhoven ska sättas ner i samma takt genom hela vändningen — inte stå still. Ett av det mest krävande momenten för bakbensstyrkan.

Se också: Samlad galopp ·Halv volt

Färgad rosett som delas ut till placerade ekipage — färgen anger placering.

I Sverige: guld/gul = 1:a, silver/röd = 2:a, brons/blå = 3:a, vit = 4:a, grön = 5:a, rosa = 6:a. Alla som fullföljt utan elimination brukar få deltagarrosett i barnklasser.

Fastställd sekvens av moment i en dressyrklass — samma för alla ekipage.

Publiceras av Svenska Ridsportförbundet. Kritan över spåret visar var varje moment ska utföras. Ryttaren kan ha "läsare" som ropar momenten från kortsidan.

Se också: Klass ·Protokoll

Domarens bedömningsformulär — varje moment får 0–10 poäng plus en kommentar.

Protokollet delas ut efter klass och är ryttarens viktigaste feedback. Slutresultat räknas ofta som procent (poäng ÷ maxpoäng × 100).

Se också: Koefficient ·Program

Motsatsen till travers — bakbenen på spåret, frambenen förs in mot medlinjen.

Se också: Travers ·Huvudinfall ·Seitengang

Kort eller lång pinne som förstärker skänkelhjälpen — inte ett straffredskap.

Dressyrspö är långt och når bakom ryttarens ben; hoppspö är kort. Reglementet begränsar spöanvändning på tävling — överdriven användning ger varning eller diskvalifikation.

Se också: Skänkel ·Sporre

Klass där ryttarens prestation bedöms hårdare än hästens — vanligt för unga ryttare.

Se också: Klass ·Program

Muntlig hjälp — beröm eller markering — särskilt viktig vid longering och unghästträning.

Förbjuden i dressyrbanan (ger avdrag från domarna) men fri i alla andra sammanhang. En lugn röst i klämda lägen är också ryttarens säkerhetsverktyg.

Se också: Longering

Ryttarens sits på hästen — finns i dressyr-, hopp-, allround- och westernmodeller.

Sadeln fördelar ryttarens vikt jämnt över hästens rygg via en stomme (bom) och stoppning. Fel sadelutprovning kan orsaka smärta, ryggproblem och beteendeförändringar. Bör kontrolleras minst en gång per år.

Se också: Sadelgjord ·Manke

Remmen under hästens buk som håller sadeln på plats.

Spänns i två eller tre steg — hästen behöver vänja sig och en för hårt spänd gjord för snabbt kan orsaka "gjordbett" (protest, sparkning). Kontrollera efter ett par minuters ridning.

Se också: Sadel

Kortare, högre gångartsvariant med mer bakbensbelastning.

En samlad gångart har kortare kliv men mer aktivitet — hästen sänker kruppen, lyfter framdelen och verkar "kortare". Kräver styrka och balans och är grunden för avancerade dressyrmoment.

Se också: Ökad ·Halvhalt ·Piaff

Galopp där hästen belastar bakbenen mer, blir "kortare" och mer buren.

Se också: Galopp ·Samlad ·Piruett

Tyskt samlingsbegrepp för sidvärtsrörelser — öppna, sluten, travers, renvers, skänkelvikning.

Se också: Öppna ·Travers ·Renvers

Hästens långsammaste gångart, en fyrtaktig gång utan svävmoment.

I skritt sätts hovarna ned i fyra tydliga takter, ett ben i taget. Rytmen ska vara jämn och tydlig. En bra skritt är energisk och avspänd — inte slö.

Se också: Trav ·Galopp ·Arbetsgångart

Ryttarens ben mot hästens sida — den drivande och sidoförflyttande hjälpen.

Skänkeln kan ligga i "grundläge" (vid gjorden), "bakom gjorden" eller ge stötvisa impulser. Kombineras med säte, vikt och tygel för att ge tydliga besked.

Se också: Säte ·Tygel ·Sporre

Grundläggande sidvärtsövning där hästen går sidledes bort från skänkeln — utan böjning.

Rids ofta från medlinjen ut mot spåret. Enda sidvärtsrörelsen där hästen inte böjs runt den inre skänkeln — kroppen är rak. Utmärkt genomsläpplighetsövning.

Se också: Travers ·Öppna ·Seitengang

Sidvärtsrörelse där hästen böjs mot rörelseriktningen — "sluter" in.

Se också: Öppna ·Travers

Uppstallningsplats där hästen står uppbunden — förbjuden som huvudsaklig uppstallning i Sverige.

Spiltor får bara användas som tillfällig uppstallning, t.ex. vid tävling eller under kortare tid på dagen. Permanent uppstallning i spilta strider mot djurskyddslagen.

Se också: Box ·Uppbindning

Metallhjälpmedel på ryttarens klack som förfinar skänkelhjälpen.

Kortare hals = mildare sporre. Får inte användas för att driva fram en slö häst — det är en förfiningshjälp, inte ett straff. Regleras strikt på tävling.

Se också: Skänkel ·Ridspö

Liten hornutväxt på baksidan av hästens kotor, dolt i hovskägget.

Se också: Kastanj ·Kotled

Sågspån som strömaterial i boxen — dammfattig och absorberande.

Se också: Halm ·Box

Den mjuka, kilformade delen i mitten av hovsulan — hästens stötdämpare.

Strålens funktion är att dämpa stötar och pumpa blod tillbaka upp i benet. En sjuk stråle (strålröta) luktar illa och är svart och mjuk. Vanlig hos hästar som står mycket i väta.

Se också: Hovsula ·Kronrand

Ryttarens sits i sadeln — den viktigaste hjälpen av alla.

Ett självständigt säte innebär att ryttaren balanserar utan att hålla sig i tyglarna. Sätet påverkar hästen via viktförskjutning, muskelspänning och rörelse med eller mot hästens rygg.

Se också: Vikt ·Skänkel

Att ändra galoppens tempo mellan hinder utan att förlora balansen.

Se också: Inflygning ·Samlad galopp

En tvåtaktig gångart där diagonala benpar rör sig tillsammans.

Vänster fram och höger bak sätts ned samtidigt, sedan höger fram och vänster bak. Mellan varje diagonal finns ett svävmoment. Trav rids antingen lättridning eller nedsittande.

Se också: Skritt ·Galopp ·Ökad

Sidvärtsrörelse där kruppen förs in mot medlinjen, hästen böjs mot rörelseriktningen.

Vanlig grundövning i seitengang. Frambenen följer spåret medan bakbenen går in på ett andra spår. Hästen böjer och tittar åt det håll den rör sig.

Se också: Renvers ·Kruppinfall ·Seitengang

Huvudlaget med bett som ryttaren styr hästen med via tyglarna.

Ett träns består av nackstycke, pannband, kindstycken, nosgrimma, tyglar och bett. Finns i många varianter — engelska, kombinerade, mekaniska nosgrimmor osv.

Se också: Bett ·Cabesson ·Tygel

Ryttarens förbindelse med hästens mun via tränsen — styr och parerar.

Tygeln ska aldrig vara första hjälpen — säte och skänkel förbereder, tygeln fullbordar. Kontakten ska vara mjuk, jämn och elastisk.

Se också: Bett ·Halvhalt

En fyrtaktig, mjuk gångart som islandshästen är känd för.

Tölt har samma benföljd som skritt men i högre tempo och utan svävmoment. Ryttaren sitter stilla i sadeln — inga stötar. En riktig islandshäst kan tölta i allt från gångfart till nästan galopptempo.

Se också: Passgång ·Skritt

Att gå bakom hästen med två långa tömmar — som att köra vagn, fast utan vagn.

Utmärkt för att lära ung häst hjälper från marken innan ridning, och för att träna redan inridna hästar i sidvärtsövningar och genomsläpplighet från marken.

Se också: Longering

Att binda upp hästen med grimma och rep — vid ryktning, sadling eller i spilta.

Använd säkerhetsknop (kan snabbdras loss) och gärna gummisnodd som brister om hästen skulle rycka till. Bind aldrig i tyglar eller i tunga fasta föremål.

Se också: Grimma ·Spilta

Att hästen går rakt — bakhovar följer i framhovarnas spår, inte snett.

Alla hästar är naturligt snedbelastade (som människor är höger- eller vänsterhänta). Uppriktning är ett långsiktigt träningsmål, inte något som fixas på en lektion.

Se också: Bakben under ·Genomsläpplighet

Ryttarens tyngdpunkt och hur den förskjuts för att styra hästen.

Se också: Säte ·Skänkel

Längre, snabbare gångartsvariant där hästen sträcker ut steget.

I ökad trav eller galopp täcker hästen mer mark per kliv utan att öka takten. Tempot är detsamma, men klivet är större. Ökad trav på diagonalen är ett klassiskt dressyrmoment.

Se också: Samlad ·Trav ·Galopp

Sidvärtsrörelse där hästen böjs från och rör sig mot rörelseriktningen — "öppnar" ut.

Se också: Sluten ·Skänkelvikning ·Travers