Trav är på många sätt Sveriges största hästsport. Publiksiffrorna och spelomsättningen är större än i någon annan hästsport — och ändå är det den gren som ridfolket ofta vet minst om. Trav och ridning existerar sida vid sida i landet, ibland på samma anläggning, men med separata förbund, olika kultur och en förvånansvärt liten överlappning i vardagen.

Det här är en genomgång för dig som rider och vill förstå vad trav faktiskt är: sporten, hästarna, banorna, ekonomin och de etiska frågorna. Inga speltips, ingen romantik — en redaktionell genomlysning av den andra hälften av svensk hästkultur.

Vad trav faktiskt är

Trav är kortfattat en tävlingsform där hästen framförs i trav — inte skritt, inte galopp — dragande en lätt vagn kallad sulky, med kusken sittande direkt bakom hästen. En häst som galopperar under loppet blir diskvalificerad om galoppen blir för lång eller ger en fördel; att hålla travet under press är sportens hela poäng.

Distanserna varierar från 1 640 meter (så kallad kort distans eller “sprinterdistans”) över de vanligaste 2 140 och 2 640 meter upp till 3 140 meter i stayerlopp. Starten sker antingen med autostart, där hästarna rullar i formation bakom en bil som accelererar bort i startögonblicket, eller med voltstart, där ekipagen vänder in mot startlinjen från en volt och hästar med högre intjänade pengar ofta får tillägg på 20 eller 40 meter.

Ett viktigt undantag från sulkyn är monté — franskt lånord för “monterad trav”. I monté rider kusken i stället för att sitta i vagn, med sadel och stigbyglar, och hästen ska ändå hålla travgången. Monté är en mindre del av svensk travsport men växer, delvis eftersom den fungerar som brygga mellan ryttar- och kuskkulturen. Det är också den gren som ridfolk lättast känner sig hemma i vid ett besök på banan.

Kusken kör med enkla tömmar direkt till hästens bett, ibland med hjälp av skygglappar och andra huvudlagsdetaljer som styr blicken framåt. Skon på hästen, vinkel på hoven, balans mellan fram- och baksko — dessa detaljer avgör hur ekipaget rör sig och är en egen fackkunskap som saknar direkt motsvarighet i ridsporten.

Två svenska raser

Sverige är ett av få länder som har två inhemska travraser, båda med egen stambok, egen kultur och egna lopp. Distinktionen är viktig — de kan inte tävla mot varandra i normalfallet, och de har vitt skilda ursprung.

Svensk varmblodig travare

Svensk varmblodig travare — i vardagligt tal bara “varmblod” i travsammanhang — är den ras som dominerar sporten. Rasen har byggts upp under 1900-talet genom import av framför allt amerikanska Standardbred, franska travare och ryska Orlov-linjer, korsade och selekterade för snabbhet i traven. Hästen är i regel mellan cirka 155 och 165 cm i mankhöjd, lätt i typen, med långa, effektiva rörelser och stor uthållighet.

Temperamentet är ofta beskrivet som villigt och framåt — men det är också en avelsprodukt riktad hårt mot prestation. En travhäst i topptrim är inte i första hand en ridhäst; den är en atlet formad för ett smalt syfte. Det påverkar också hur hästen upplevs för den ovana. En ung, nystartad travare i full träning är sällan lämplig som ridhäst utan lång omställningstid.

Svenskt kallblod

Svensk kallblodstravare — i vardagligt tal bara “kallblod” — är den betydligt mindre men kulturhistoriskt tunga syskonrasen. Rasen härstammar från den nordiska brukshästen, framför allt via nordsvensk brukshäst och norsk dølahäst, och delar än idag avelsarbete med den norska kallblodstravaren. Förfäderna hade sin funktion som skogshästar, jordbrukshästar och transporthästar innan traktorer och lastbilar tog över arbetet.

Hästen är kraftigare byggd, med en mankhöjd på i regel 146–159 cm (avelsmålet ligger kring 153 cm), bredare bringa, kortare rygg och grövre ben. Temperamentet är lugnare och mer stabilt än varmblodets, och rasen har därför förutom traven en betydande roll som bruks- och fritidshäst — särskilt i skogslän där körning och lättare arbete fortfarande finns kvar. Loppmässigt körs kallblod i egna klasser, ofta över samma distanser som varmblod men i lägre tempo.

Kallblodstravaren räknas som en hotad svensk husdjursras. Antalet årligen födda föl har minskat kraftigt under de senaste decennierna — 2019 registrerades drygt 450 föl — och Jordbruksverket klassar rasen som hotad. Svensk Travsport är avelsorganisation, följer inaveln i populationen och har sedan 2000 ett gemensamt avelsprogram med Norge. För den som söker en robust, mångsidig häst med lugnt sinnelag är kallblodet ofta en förbisedd möjlighet — vilket också gör att många avdankade kallblod hamnar hos ridfolk och trivs bra där. Läs mer om släktingarna i vår artikel om fjording och nordsvensk brukshäst.

Se även vår översikt över hästraser i Sverige för hur travraserna förhåller sig till övriga inhemska raser.

Loppformerna

Trav är strukturerat i tydliga loppformer, både för hästens karriärutveckling och för publikens del.

Lördagsspelet, V86 och spelformerna

Spelen är själva den ekonomiska motorn i svensk trav. Lördagens storspel är sportens nav. I 32 år var det V75 — sju lopp där spelaren ska pricka in alla vinnare — men i oktober 2025 ersattes det av V85, med åtta lopp och utdelning från fem rätt. V86 går på onsdagar, på söndagar finns Grand Slam 75, och därtill andra spelformer nästan varje dag i veckan. Vinstsummorna varierar men jackpottar i tiotals miljoner kronor förekommer. Runt varje lördagsomgång byggs sedan en hel dagsomgång med underhållande lopp, kringspel och tv-sändning.

Att förstå att sporten är strukturerad kring speldagar är centralt: startlistan, banunderlaget, loppens ordning — allt är i grunden anpassat för att fungera som publik-, spel- och tv-produkt. Det är också det som skiljer trav från ridsporten mest markant. Ridsport har publik; trav har publik och en spelomsättning på mer än tio miljarder kronor per år.

Elitloppet

Elitloppet på Solvalla sista söndagen i maj är det svenska travårets absoluta högdrama. Formatet — två inbjudningslopp med de främsta varmblodstravarna från hela världen, följt av en final samma dag — samlar publik i tiotusental på plats och en tv-tittarskara som få andra sportevenemang når. För en travhäst är det karriärens definierande insats; för sporten är det den enskilda dag som varje år generar mest medial uppmärksamhet.

Elitloppet kördes första gången 1952, då Solvalla fyllde 25 år, och har sedan dess utvecklats till en internationell mätare av travkvalitet. Vinnare därifrån noteras i loppets historia på ett sätt som liknar vad Kentucky Derby är för galoppen.

Storloppen för unghästar

De tre stora unghästloppen strukturerar det svenska travårets övriga höjdpunkter:

Svenskt Travkriterium avgörs för 3-åringar på Solvalla på hösten. Svenskt Travderby är 4-åringarnas stora lopp och avgörs traditionellt på Jägersro i september. Svenskt Trav-Oaks är 3-åriga stons motsvarighet till Kriteriet och körs på Solvalla, och Derbystoet är stonas motsvarighet till Derbyt.

Utöver dessa finns Sprintermästaren för 4-åringar i Halmstad, Åby Stora Pris, och för kallblod egna motsvarigheter — Svenskt Kallblodskriterium och Svenskt Kallblodsderby. Systemet är tätt kalendariserat, och en travhäst av klass bygger sitt långsiktiga värde främst genom prestationerna i dessa lopp under 3- till 5-årssäsongerna.

Banorna

Sverige har drygt 30 travbanor i drift, spridda från Boden i norr till Jägersro i söder. Ett fåtal banor bär den moderna sportens huvudsakliga tyngd.

Solvalla i nordvästra Stockholm är landets ledande arena, hem för Elitloppet och många av de största lördagsomgångarna. Banan är en 1 000-metersbana av traditionell typ och tar publik i tiotusental vid stora lopp.

Åby i Göteborg är den västsvenska motsvarigheten, en av landets snabbaste banor och värd för bland annat Åby Stora Pris. Banornas olika kurvor, upploppslängder och underlag gör att vissa hästar trivs bättre på en bana än på en annan — banornas fysiska karaktär är en egen fackkunskap som spelar in i tipsen.

Jägersro i Malmö är den skånska huvudbanan och traditionell värd för Trav-Derbyt. Banan delar område med galoppanläggningen, vilket gör Jägersro till en av få platser i Sverige där båda hästsporterna samlas fysiskt på samma anläggning.

Mantorp i Östergötland ligger geografiskt centralt och används ofta för lördagsomgångar. Bergsåker i Sundsvall är den ledande norrlandsbanan och en av kallblodstravarnas viktigaste arenor.

Utöver dessa finns viktiga regionala banor som Halmstad, Kalmar, Umåker i Umeå, Boden, Bollnäs och Gävle, samt en rad mindre banor. Varje bana är hemmaklubb för ett antal aktiva tränare och kuskar, och banornas geografiska spridning är en förklaring till att trav har djupare folkligt fäste i mindre orter än ridsporten typiskt har.

ATG och traven som folksport

ATG — AB Trav och Galopp bildades 1974 på initiativ av staten och ägs av Svensk Travsport och Svensk Galopp. Fram till omregleringen av spelmarknaden 2019 hade ATG ensamrätt på vadhållning på hästar i Sverige; sedan dess konkurrerar bolaget med andra licensierade spelbolag, men det är fortfarande hästsportens egen spelkanal och dess överskott går tillbaka till sporten i form av prispengar, banornas drift och stöd till avel och utbildning. Staten har efter 2019 steg för steg minskat sin kontroll över bolaget. Konstruktionen är ovanlig internationellt och den enskilt viktigaste förklaringen till att svensk travsport har den ekonomiska stabilitet den har.

För sportens del betyder det att en tränare som är framgångsrik kan leva på verksamheten, att prispengarna i storloppen är i internationell toppklass, och att banorna kan upprätthålla anläggningar och veterinärkompetens av kvalitet.

Travet hör också till de sporter i Sverige som samlar mest publik på plats under ett år, räknat över alla banor och tävlingsdagar. Det är något ridfolket ofta har svårt att ta in — vår gren av Hästsverige är i publik- och pengatermer mindre än många tror, jämfört med den vi ofta betraktar som “den andra”.

Kulturellt har trav också ett annat fäste. Där ridningen sedan efterkrigstiden i hög grad blivit en kvinnodominerad sport, är travet i publik och aktiva mer manligt dominerat, mer folkligt, mer förankrat i mindre orter och landsbygd. Skillnaden är verklig och den påverkar hur de två sfärerna talar om varandra — ofta med bristande förståelse i båda riktningar.

Trav vs galopp — kort avgränsning

Ett återkommande missförstånd i ridkretsar är att slå ihop trav och galopp under samlingsbegreppet “spelsport”. Skillnaderna är dock stora.

Galoppsport — där hästen rids av en jockey och galopperar hela vägen — är en betydligt mindre sport i Sverige, med bara ett fåtal aktiva banor (Bro Park utanför Stockholm, Jägersro i Malmö och Göteborg Galopp) och en publik i tusental snarare än tiotusental. Rasen är i huvudsak engelskt fullblod, som är en helt annan häst än travhästen: lättare, snabbare i galopp, i praktiken oanvändbar för trav.

Galoppsporten är en internationell verksamhet där svenska hästar och tränare oftast söker sig utomlands för de större prispengarna. Trav är däremot i huvudsak en inhemsk verksamhet — svensk trav har varit exportsuccé i form av avelsmaterial och tränare, men det svenska loppprogrammet står i sig som ett fullvärdigt karriärsystem för hästen.

Både trav och galopp spelas via ATG, men i praktiken har de mycket lite med varandra att göra på anläggnings- och kulturnivå.

Hur man kommer igång

För den som vill in i travsporten finns flera vägar, och de skiljer sig från motsvarande vägar in i ridsport.

Ponnytravskola och Travgymnasium

För barn och unga är ponnytravskolan motsvarigheten till ridskolans nybörjarverksamhet. Ponnytrav — där barn kör shetlands eller andra ponnyer i sulky i skala nedåt — finns på de flesta större banor och drivs av lokala travklubbar. Barnen lär sig hantera häst från marken, sela och köra en sulky, och tävlar sedan i egen ponnytravserie under sommaren.

Travgymnasium — naturbruksprogrammet med travinriktning — finns på ett fåtal orter. Störst är Wången i Jämtland (se nedan).

Wången

Wången i Alsen i Jämtland är travsportens riksanläggning — en av hästnäringens tre riksanläggningar tillsammans med Flyinge och Strömsholm. Här utbildas kuskar, tränare och hästskötare på gymnasie-, yrkeshögskole- och högskolenivå; SLU:s hippologprogram har sin travinriktning här. Wången är också en av få platser där trav och ridning möts på samma anläggning: hippologprogrammets islandshästinriktning och gymnasiets islandshästprofil ligger också på Wången, så att de som utbildar sig där får kontakt med båda världarna.

Anläggningen ligger vackert vid Alsensjön och är också ett besöksmål i sig. Är du på ridturer i Norrland är Wången ett naturligt stopp för den hästintresserade.

Amatörlicens

För vuxna som vill köra själva är vägen via amatörlicens hos Svensk Travsport. Utbildningen består av teoretisk och praktisk del med kursledare, och avslutas med prov både i kunskap om reglerna och i faktisk körning. En amatörlicens ger rätt att köra i vissa lopp, framför allt amatörloppen som är egna avdelningar i tävlingsprogrammet.

I sammanhang med ridsportens grönt kort — den grundkompetens som krävs för klubbtävling i ridsporten — är amatörlicensen den närmaste motsvarigheten. Se vår genomgång av grönt kort för jämförelsen. Kunskapskraven skiljer sig — travkusken behöver behärska sulky, tömkontakt och bansäkerhet snarare än ridsits och hoppteknik — men strukturen med teori, praktik och avslutande prov är densamma.

Yrkesvägen

För den som vill in i sporten yrkesmässigt finns Svensk Travsports utbildningar och banornas travskolor, med kurser i allt från körning och hästskötsel till träningslära. Karriärvägen för en aktiv i sporten går ofta via anställning hos en etablerad tränare, egen B-tränarlicens (amatörtränare) och för den som satsar fullt ut A-tränarlicens (professionell tränare) med egen verksamhet och hästar i träning.

Att bli professionell travtränare i Sverige är en yrkesväg jämförbar med att bli ridlärare — och för framgångsrika utövare är inkomstmöjligheterna, tack vare prispengarna, ofta större än på ridsidan.

Etiska frågor från ridhåll

Det här är en text för ridfolk, och en ärlig genomgång behöver också ta upp de frågor om travhästens välfärd som ofta väcks från ryttarhåll. Flera av dem har substans, andra bygger på missuppfattningar. Här är de tre vanligaste.

Den tidiga starten. Travhästar får starta i lopp redan som 2-åringar, och de stora unghästloppen körs för 3- och 4-åringar, vilket betyder att grundträningen börjar tidigt. För ryttare vana vid att en dressyrhäst börjar ridas in som 3–4-åring och sedan får utvecklas långsamt kan detta upplevas som tidigt. Argumenten från travhåll är att traven är en betydligt mindre belastande gångart än galoppen, att träningen är noggrant reglerad och att den moderna forskningen på hästens skelettmognad inte ger tydligt stöd för att en välhanterad tidig grundträning skulle vara mer skadlig än sen. Frågan är inte avslutad — den debatteras aktivt även inom travsporten.

Veterinär och medicinering. Detta är den fråga där travsporten under senare år har fått stå till svars mest. Svensk Travsports antidopingregelverk är i internationell jämförelse strikt, med löpande dopningskontroller och konsekvent transparens i sanktioner. Nedslående enskildhändelser förekommer och rapporteras — men den svenska modellen med starkt regelverk och offentlig sanktionslista är en styrka som ridsporten på nationell nivå kan lära av.

Livet efter karriären. En travhäst som inte längre vinner tillräckligt tävlas normalt bara några få år. Vad händer sedan? En del hästar går till avel, en del används i lugnare tävlingslopp på lägre nivå, en del avlivas, och en betydande andel säljs som ridhäst eller fritidshäst. Här ligger en direkt beröringspunkt mellan de två sfärerna: den avdankade travaren är en verklig och prisvärd möjlighet för den ridande som vill ha en atletisk, ridbar häst med potential — men också en häst som ofta kräver omställning, tid och kunskap om vad den varit tränad för. Läs vår checklista för att köpa häst innan du överväger en före detta tävlingshäst.

Sammantaget är travsportens etiska självreflektion i Sverige på flera punkter längre gången än ridsportens. Regelverket är tydligare, transparensen större och de centrala aktörerna vanare vid att stå till svars publikt. Det betyder inte att allt är oproblematiskt — men den bild av “traven som den hårda sporten och ridningen som den snälla” som ibland presenteras håller inte för en närmare granskning.

Trav och ridning möts

I praktiken lever trav och ridning ofta parallellt utan att korsas mer än nödvändigt. Anläggningarna är oftast åtskilda, förbunden är åtskilda, tävlingskalendrarna talar inte med varandra. Undantagen — Wången, Jägersro, monté — är just undantag.

Men beröringspunkterna finns, och blir viktigare. Uppstallningsmarknaden delas i praktiken; många privata stall har både trav- och ridfolk som pensionärer. Veterinär- och hovslagarkompetensen är gemensam. Och den avdankade travaren som ridhäst är en stor och växande grupp — inte minst kallblod, som är en förvånansvärt bra allroundhäst för den som söker en robust och lugn kamrat.

Att förstå vad grannen håller på med är en förutsättning för att svensk hästkultur ska hänga ihop. Traven är inte en främmande värld — det är den största hästkulturen vi har, och den lever alldeles inpå ridvardagen.

Vanliga frågor

Kan man rida en travhäst? Ja, men det kräver omställning. Travhästen är avlad och tränad för trav i sulky. En före detta travare behöver oftast läras om att skritta och galoppera under sadel, att bära ryttarvikt och att svara på benen. Många lyckas, särskilt med kallblod som ofta är stabila i sinnet. Räkna med minst ett halvår till ett år av omställningsträning innan hästen är en användbar ridhäst.

Vad är skillnaden på trav och galopp? Trav körs i sulky med kusken bakom, hästen ska hålla travgången hela loppet. Galopp rids i sadel av en jockey, hästen galopperar. Olika raser (varmblodig travare/kallblod respektive fullblod), olika banor, olika kultur. Båda spelas via ATG men är i praktiken separata sporter.

Vad är monté? Monté är en travgren där kusken rider i stället för att sitta i vagn. Hästen ska hålla travgången även under ryttare, vilket är krävande både för häst och ryttare. Monté är en liten men växande gren i Sverige och en bra brygga mellan trav och ridsport.

Behöver jag grönt kort för att köra trav? Nej — grönt kort är Svenska Ridsportförbundets grundkompetens. För trav krävs amatörlicens hos Svensk Travsport, som är en egen utbildning med både teori och praktik.

Är trav en dyr sport att gå in i? Att äga en travhäst i träning är dyrt — månadskostnader hos en professionell tränare ligger ofta i storleksordningen 10 000–20 000 kr per månad, beroende på tränare och vad som ingår — skoning, veterinär och startavgifter tillkommer i regel. Många löser detta genom andelsägande, där flera personer delar på en häst i träning. Att däremot vara publik, spela, gå kurser eller köra amatör på lånehäst är fullt överkomligt.

Vad är Travronden? Travronden är Sveriges största facktidning för travsport, med löpande nyheter digitalt och en tryckt tidning. För den som vill följa sporten på riktigt är den — tillsammans med Svensk Travsports och ATG:s webbplatser och tv-sändningarna från loppen — den centrala källan.

Har vi missat något som borde stå med här? Har du en fråga om trav som inte besvarats — eller en detalj vi har fel om? Skriv till redaktionen, vi uppdaterar guiden när nya frågor kommer in eller när reglerna ändras.

Källor