Sverige har omkring 355 000 till 370 000 hästar. Det gör oss till ett av de mest hästtäta länderna i Europa per capita — bakom Island, men i nivå med Belgien och långt före Tyskland relativt folkmängden. Var dessa hästar bor är däremot allt annat än jämnt fördelat. En invånare i Kronoberg lever i praktiken i ett annat hästland än en invånare i Norrbotten, och skillnaden märks i allt från ridskoleutbud till hur länge du får vänta på hovslagaren.
Den här artikeln går igenom vad vi vet, och inte vet, om hästbeståndet 2026: hur det fördelas mellan län, hur det förhåller sig till folkmängden, och vad tätheten faktiskt betyder för dig som rider, äger häst eller funderar på att flytta med en fyrbening besättningsmedlem.
Källorna — och deras luckor
Innan siffrorna kommer på bordet är det värt att säga något om varifrån de kommer, för det är på flera sätt gropig terräng.
Jordbruksverkets hästräkning är den enda officiella heltäckande sammanställningen av det svenska hästbeståndet. Den genomförs inte årligen — senaste tillförlitliga heltäckande räkningen är från 2016, och mellanliggande år bygger på uppskattningar. Räkningen görs typiskt med sex till tio års intervall och kombinerar registerdata, enkäter och kommunala underlag. Nästa heltäckande uppdatering väntas mot slutet av 2020-talet.
SCB för sin del har ingen egen hästräkning. Folkmängdssiffror per län kommer däremot direkt från SCB och uppdateras kvartalsvis — så när vi räknar hästar per tusen invånare är nämnaren färsk och täljaren en uppskattning.
LRF Häst och Svenska Ridsportförbundet kompletterar bilden via branschundersökningar, medlemsstatistik och sekundärmaterial från foderindustri, avelsföreningar och Svensk Travsport. Det ger en rimlig uppskattning för mellanåren, men skillnaderna mellan olika källor kan uppgå till tiotusentals hästar i den totala summan.
Kommunerna sitter i teorin på delar av bilden via bygglovsregister, gödselvårdsplaner och tillsyn av större djurhållning, men uppgifterna är inte samlade nationellt och skiljer sig i detaljeringsgrad mellan kommuner. En hobbyhäst på en fastighet med fyra hektar syns nästan aldrig i något register — den räknas först när hästen registreras i sitt hästpass hos SLU eller respektive rasförening.
Slutsatsen: siffrorna i denna artikel är approximativa. Storleksordningen är rätt, rankingen mellan länen är stabil, men enskilda siffror ska läsas som “ungefär” snarare än exakta.
Sveriges hästbestånd 2026 i grova drag
Uppskattningen för 2026 landar på runt 355 000 till 370 000 hästar totalt. Fördelningen ser ungefär ut så här:
- Rid- och fritidshästar: ca 200 000. Den största gruppen, spridd över hela landet, från ridskoleponnyer till avancerade dressyrhästar i privatägo.
- Travhästar och avelshästar: ca 150 000. Här ingår aktiva travhästar, unghästar under utbildning, och avelsston i alla raser.
- Sport, uppfödning och övrigt: resten. Islandshästar utanför ridskolesystemet, russ på Gotland, arbetsponnyer, gamla veteraner ute på bete.
Sedan 1960-talet — då Sverige hade över 500 000 hästar, till stor del arbetande i skogsbruk och jordbruk — har det totala antalet minskat kraftigt, med botten i slutet av 1980-talet. Sedan har fritids- och sportsegmentet vuxit och det totala antalet har stabiliserats. De senaste tio åren har det legat rimligt platt, med små uppåtgående rörelser i vissa län.
Tabell: hästar per län
Uppskattade värden baserade på Jordbruksverkets senaste heltäckande räkning (2016), uppdaterade med branschsiffror och satta i relation till SCB:s folkmängd 2026.
| Län | Hästar | Invånare | Per 1000 inv | Kommentar |
|---|---|---|---|---|
| Västra Götaland | 55 000 | 1 750 000 | 31 | Största totala antalet |
| Skåne | 51 000 | 1 430 000 | 36 | Hästnäringens centrum |
| Stockholm | 30 000 | 2 400 000 | 12 | Storstadslägre täthet |
| Uppsala | 22 000 | 400 000 | 55 | SLU-effekt |
| Östergötland | 21 000 | 470 000 | 45 | |
| Halland | 20 000 | 340 000 | 59 | Högsta relativa tätheten i syd |
| Jönköping | 19 000 | 370 000 | 51 | Elmia-koppling |
| Kalmar | 18 000 | 250 000 | 72 | Öland-effekt |
| Södermanland | 16 000 | 300 000 | 53 | |
| Kronoberg | 15 000 | 205 000 | 73 | Toppen per capita |
| Dalarna | 14 000 | 290 000 | 48 | |
| Örebro | 14 000 | 305 000 | 46 | |
| Värmland | 13 000 | 280 000 | 46 | |
| Gävleborg | 12 000 | 285 000 | 42 | |
| Västmanland | 11 000 | 275 000 | 40 | Strömsholm |
| Jämtland | 9 000 | 130 000 | 69 | Islandshäst-tunga |
| Västernorrland | 8 000 | 240 000 | 33 | |
| Västerbotten | 8 000 | 275 000 | 29 | |
| Blekinge | 6 000 | 160 000 | 38 | |
| Norrbotten | 6 000 | 250 000 | 24 | |
| Gotland | 3 500 | 60 000 | 58 | Russen |
Läs raden — tre topplistor
Tabellen kan läsas åt flera håll, och vilken läsning som gäller beror på vad du är ute efter.
I absoluta tal dominerar Västra Götaland, Skåne, Stockholm och Uppsala. Här bor flest hästar helt enkelt för att här bor flest människor och finns mest hästnäring. Skåne är hästnäringens tydligaste centrum — inte bara genom antalet djur, utan genom att foderindustri, avel, veterinärkliniker och de större tävlingsanläggningarna klustras här.
Per capita är det en helt annan karta. Kronoberg (73), Kalmar (72) och Jämtland (69) toppar listan, med Halland, Gotland och Uppsala tätt bakom. Det är län med relativt liten befolkning, mycket landsbygd, och i flera fall en tydlig raskoppling — Jämtland har en stor islandshästpopulation, Gotland sina russ, Kalmar Öland-effekten med hästtäta socknar på ön.
I relativ fattigdom landar Norrbotten (24), Västerbotten (29) och Stockholm (12). Norrbotten och Västerbotten av geografiska skäl — långa avstånd, hård vinter, färre traditionella hästbygder — medan Stockholm är ett annat fenomen: många människor, dyr mark, konkurrens om varje kvadratmeter betesmark. Storstaden har hästar, men inte många i förhållande till antalet potentiella hästägare.
En varning för att övertolka rankingen: skillnaderna mellan grannlän är ibland små, och osäkerheten i grunddata gör att positioner kan byta plats mellan olika undersökningar. Att Kronoberg och Kalmar båda ligger över 70 hästar per tusen invånare är väl belagt; exakt vem som toppar just 2026 är däremot inte en fråga någon kan besvara med säkerhet innan Jordbruksverket gör nästa heltäckande räkning.
Ett annat mönster värt att notera är hur hästtätheten korrelerar med två variabler: avstånd till arbetsmarknadsregioner och historisk hästkultur. Kronoberg och Jämtland har inte hög täthet av en slump — här finns levande avelsmiljöer, stora ranchers med islandshäst, och en tradition av häst i familjelivet som gått i arv. Skåne har både hög täthet och stort totalantal av samma skäl: den historiska koppling till hästen som arbets- och sportkamrat som aldrig försvann helt.
Vad tätheten faktiskt betyder
Att veta hur många hästar det bor per tusen invånare i ditt län är intressant i sig, men det praktiska värdet ligger i vad tätheten betyder för vardagen som häst- eller ridintresserad.
Ridskoletillgång
Hög täthet betyder fler ridskolor per kvadratkilometer, kortare bilresor och flera alternativ att välja mellan. Skåne, Halland och Uppsala har typiskt flera välskötta ridskolor inom rimligt avstånd även från mindre orter — vilket är en fördel om din första ridskola inte visar sig fungera för dig eller barnet. Vår guide om hur du väljer ridskola förutsätter att du har något att jämföra mellan. I glesbygd är valet ofta binärt: den där ridskolan, eller ingen.
I storstäderna ser läget annorlunda ut. Trots många människor är väntetiderna långa, eftersom antalet ridskolor per invånare är lågt. En del stockholmsridskolor har årslånga köer för populära tider.
Hovslagarkö
Hovslagare är en av yrkesgrupperna där tätheten skär åt två håll. Där det finns fler hästar finns fler hovslagare — men också fler kunder. Nettoeffekten i Skåne och delar av Västra Götaland är att väntetider på fyra till åtta veckor för icke-akuta besök är fullt vanliga, särskilt under sommarhalvåret. Vi har skrivit mer om detta i vår artikel om att bli hovslagare — kort sagt: bristen på hovslagare är strukturell, inte lokal.
I glesbygd är väntetiderna ibland kortare, ibland längre, beroende på hur mycket hovslagaren tvingas köra mellan kunder. I Norrland är körsträckor på flera timmar per besök inte ovanliga, vilket driver upp både priset per besök och risken att inte få besök alls när något akut inträffar.
Veterinärtillgång och specialistvård
Skåne och Uppsala har flera specialiserade hästkliniker med möjlighet till avancerad diagnostik, kirurgi och rehabilitering. Djursjukhuset i Helsingborg, SLU:s stordjursklinik i Uppsala och kliniker i Malmö-regionen har kompetens för det mesta.
I glesbygd är avståndet till närmaste specialistklinik ofta 100–300 km, i Norrbotten och Västerbotten inte sällan över det. Vid akut kolik eller ortopediska utredningar är transporttid en verklig faktor att räkna in — både för hästens välmående och för räkningen. Vår artikel om vägen till hästveterinär berör kompetensklustringen från ett annat håll.
Priser på bete och uppstallning
Där konkurrensen om marken är hög är även priset det. Skånes slättbygd, Mälardalen och Hallands kustkommuner har markpriser som gör bete och uppstallning dyrt — inte för att det är sämre bete, utan för att alternativa användningar (odling, exploatering, bostäder) konkurrerar. Månadskostnaden för full inackordering ligger 40–60 procent högre i södra Skåne än i norra Norrland.
I norra Sverige är själva markkostnaden låg, men transportkostnad för foder, spån och veterinärbesök drar upp totalen på andra ställen. En vinterförberedd inackorderingsgård i Norrbotten kan vara billigare per månad, men det förutsätter att du kan lösa transport och akutsituationer själv.
Foderpriser och lokal produktion
Skåne är Sveriges tydligaste foderproduktionscentrum. Hö, hösilage, havre och kraftfoder produceras i stor volym, ofta med korta transportled till slutkund. Det ger både lägre pris och färskare produkt.
I Norrland tillkommer transportkostnaden ovanpå produktionspriset, vilket är den tydligaste enskilda anledningen till varför löpande foderkostnader per häst är påtagligt högre norr om Sundsvall än i södra Sverige.
Tävlingskalender
Skåne och Västra Götaland har flest tävlingar per månad året runt, både på klubb- och regionsnivå. En ambitiös tävlingsryttare i sydvästra Sverige kan välja tävling nästan varje helg. Samma ambitionsnivå i Norrbotten kräver långa resor — tävlingar finns, men färre, mer utspridda och ofta bara under den snöfria delen av året.
Trender i det svenska hästbeståndet
Några rörelser är värda att lyfta fram.
Långsiktig minskning. Från 1960-talets över 500 000 hästar ner till dagens dryga 350 000. Nedgången är i huvudsak strukturell — arbetshästen i skogen och på åkern försvann i takt med mekaniseringen — och botten nåddes någon gång kring 1980.
Fritidssegmentet växte kraftigt från 1990-tal fram till slutet av 2000-talet, när ridsporten passerade en miljon aktiva utövare enligt SvRF:s bredare räkning. Sedan har det stabiliserats.
Strukturomvandling i stallen. Från många små hobbystall vid bondgårdar till färre, större inackorderingsanläggningar. Det påverkar både prisbild och tillgänglighet — och gör tätheten mer synlig i vissa kommuner än andra, eftersom hästarna kluster sig runt gårdar med kapacitet.
Hobbyhäst i storstadsområden. Trots låg täthet per capita växer antalet privatägda hobbyhästar runt Stockholm, Göteborg och Malmö sakta. Ägargruppen är typiskt välmående familjer eller vuxna som köpt egen häst efter många år på ridskola. Priset per stallplats i dessa områden är också där prisspiralen är brantast.
Vad betyder det här för dig?
Om du bor i Skåne, Halland eller Uppsala: du har utbudet på din sida. Använd det. Jämför flera stall innan du bestämmer dig, både för ridskolelektion och för uppstallning. Vår guide till ridning i Skåne tar upp regionens klubbliv och stora anläggningar mer i detalj.
Om du bor i Stockholmsområdet eller annan storstad: räkna med bilresa till stallet, konkurrens om lektionstider och högre månadskostnader än rikssnittet. Vår guide till ridning i Stockholm går igenom hur ridskolelandskapet ser ut runt huvudstaden.
Om du bor i glesbygd: färre val och längre resor, men ofta billigare per stallplats och i vissa fall bättre tillgång på bete. Vår guide till ridning i Norrland tar upp de speciella villkoren norr om Sundsvall — särskilt kring vintersäsong, tävlingsutbud och veterinärlogistik.
Om du står inför en flytt och har hästen med i ekvationen: hästtätheten är en av flera faktorer att räkna in, tillsammans med markpris, tävlingsutbud och avstånd till specialistvård. Vårt ekonomiverktyg för hästägare kan hjälpa dig sätta siffror på skillnaden mellan att bo kvar och att flytta.
Källkritik — hur säkra är siffrorna?
Det finns tre saker som är värda att upprepa.
Först: Jordbruksverkets senaste heltäckande hästräkning är från 2016. Allt därefter är uppskattningar. Rankingen mellan länen är stabil över tid — Skåne har varit hästnäringens centrum i decennier, och kommer att vara det ett tag till — men enskilda siffror i tabellen ovan kan vara plus/minus 10–20 procent fel för enskilda län.
För det andra: SCB har ingen egen hästräkning. Alla nationella totalsummor bygger på registerdata, avelsföreningar och branschundersökningar. Det finns inget skatteregister att sortera hästar i, till skillnad från bilar eller hundar.
För det tredje: LRF Häst och Svenska Ridsportförbundet uppdaterar bilden med branschundersökningar, men täckningen varierar och metoderna är inte alltid direkt jämförbara mellan år.
Om du behöver exakta siffror för ett kommunalt beslut, en marknadsanalys eller en akademisk rapport: gå till Jordbruksverkets senaste rapport direkt, kombinera med LRF Häst och lägg på en osäkerhetsmarginal. Den här artikeln ger dig storleksordningen och rankingen — inte decimalerna.
Hästlandet Sverige är stort, ojämnt fördelat och långsamt föränderligt. Men var hästarna bor idag säger något om var det är enklare att vara hästägare imorgon.
Diskussion