Sverige har omkring 355 000 hästar enligt Jordbruksverkets senaste räkning. Det gör oss till ett av de mest hästtäta länderna i Europa räknat per invånare. Var dessa hästar bor är däremot allt annat än jämnt fördelat. En invånare i Småland lever i praktiken i ett annat hästland än en invånare i Norrbotten, och skillnaden märks i allt från ridskoleutbud till hur länge du får vänta på hovslagaren.

Den här artikeln går igenom vad vi vet, och inte vet, om hästbeståndet: hur det fördelas mellan län, hur det förhåller sig till folkmängden, och vad tätheten faktiskt betyder för dig som rider, äger häst eller funderar på att flytta med en fyrbening besättningsmedlem.

Källorna — och deras luckor

Innan siffrorna kommer på bordet är det värt att säga något om varifrån de kommer, för det är på flera sätt gropig terräng.

Jordbruksverkets hästräkning är den enda officiella heltäckande sammanställningen av det svenska hästbeståndet. Den genomförs inte årligen — den senaste räkningen har referensår 2016, och de tidigare gjordes 2004 och 2010. Mellanliggande år bygger på uppskattningar. Räkningen är en urvalsundersökning som kombinerar register- och enkätdata.

SCB för sin del har ingen egen hästräkning. Folkmängdssiffror per län kommer däremot direkt från SCB och uppdateras löpande — så den som räknar hästar per tusen invånare i dag har en färsk nämnare och en täljare från 2016.

LRF Häst och Svenska Ridsportförbundet kompletterar bilden via branschundersökningar, medlemsstatistik och sekundärmaterial från foderindustri, avelsföreningar och Svensk Travsport. Det ger en bild av mellanåren, men metoderna skiljer sig och summorna är inte direkt jämförbara med den officiella statistiken.

Kommunerna sitter i teorin på delar av bilden via bygglovsregister, gödselvårdsplaner och tillsyn av större djurhållning, men uppgifterna är inte samlade nationellt och skiljer sig i detaljeringsgrad mellan kommuner. Alla platser där hästar hålls ska dessutom vara registrerade hos Jordbruksverket, hästar som står på en anläggning i 30 dagar eller mer ska registreras där, och varje häst ska ha ett hästpass — men registren är inte byggda för att räkna beståndet och har hittills inte ersatt räkningen.

Slutsatsen: de officiella siffrorna är tio år gamla, och allt som sägs om läget i dag är uppskattningar. Storleksordningen och huvuddragen i fördelningen mellan länen är stabila, men enskilda siffror ska läsas som “ungefär” snarare än exakta.

Sveriges hästbestånd i grova drag

Jordbruksverkets senaste räkning (referensår 2016) skattade antalet hästar i Sverige till 355 500 — i nivå med räkningen 2010, då skillnaden inte var statistiskt säkerställd. Hästarna fanns på omkring 76 800 platser, i genomsnitt 4,6 hästar per plats, och 76 procent av dem stod i eller nära tätorter. Räkningen delar inte upp beståndet efter användning, men den anger att 18 300 hästar stod på ridskolor, flest i Stockholms län.

Historiskt är dagens bestånd litet. Vid husdjursräkningen 1918 fanns drygt 714 000 hästar i landet, de allra flesta arbetande i jordbruk, skogsbruk och transport. När maskinerna tog över under efterkrigsdecennierna föll antalet brant. Därefter har fritids- och sporthästen vuxit fram som en ny kategori, och det totala antalet har legat relativt stabilt kring 350 000 vid de tre senaste räkningarna.

Var hästarna finns

De tre folkrikaste länen har också flest hästar i absoluta tal. Enligt 2016-räkningen fanns flest hästar i Skåne (58 100), följt av Västra Götaland (56 400) — tillsammans en tredjedel av landets hästar. Riksgenomsnittet låg på 36 hästar per 1 000 invånare. Länsvisa tal och en karta över hästar per 1 000 invånare finns i rapporten, länkad under källor.

Räknat per invånare ser kartan annorlunda ut än i absoluta tal. Gotland hade flest hästar per invånare, 103 per 1 000, följt av Kronoberg (72), Dalarna (67) och Kalmar (62). Lägst låg Stockholms län med 12 — trots att länet hade flest ridskolehästar av alla, 3 100 — och därefter Norrbotten med 23. Skåne (45) och Västra Götaland (34) ligger nära riksgenomsnittet: många hästar, men också många invånare. Grovt sett är tätheten högst i län med mycket landsbygd och mark nära befolkningen, och lägst där antingen staden eller avstånden dominerar.

En varning för att övertolka rankingen: skillnaderna mellan grannlän är ibland små, och osäkerheten i grunddata gör att positioner kan byta plats mellan olika undersökningar. Att Skåne och Västra Götaland har flest hästar, att Gotland har högst täthet och att Stockholm har lägst täthet per invånare är väl belagt; exakt hur länen i mitten rangordnas i dag är däremot inte en fråga någon kan besvara med säkerhet innan Jordbruksverket gör nästa heltäckande räkning.

Vad tätheten faktiskt betyder

Att veta hur många hästar det bor per tusen invånare i ditt län är intressant i sig, men det praktiska värdet ligger i vad tätheten betyder för vardagen som häst- eller ridintresserad.

Ridskoletillgång

Hög täthet betyder fler ridskolor per kvadratkilometer, kortare bilresor och flera alternativ att välja mellan. Skåne, Halland och Uppland har typiskt flera välskötta ridskolor inom rimligt avstånd även från mindre orter — vilket är en fördel om din första ridskola inte visar sig fungera för dig eller barnet. Vår guide om hur du väljer ridskola förutsätter att du har något att jämföra mellan. I glesbygd är valet ofta binärt: den där ridskolan, eller ingen.

I storstäderna ser läget annorlunda ut. Trots många ridskolor är antalet platser per invånare lågt, och populära tider kan ha långa köer.

Hovslagarkö

Hovslagare är en av yrkesgrupperna där tätheten skär åt två håll. Där det finns fler hästar finns fler hovslagare — men också fler kunder. Nettoeffekten är att det även i hästtäta län kan ta flera veckor att få tid för ett icke-akut besök, särskilt under sommarhalvåret. Mer om yrket finns i vår artikel om att bli hovslagare.

I glesbygd är väntetiderna ibland kortare, ibland längre, beroende på hur mycket hovslagaren tvingas köra mellan kunder. I Norrland kan körsträckorna bli långa, vilket driver upp både priset per besök och risken att inte få besök alls när något akut inträffar.

Veterinärtillgång och specialistvård

De större hästsjukhusen med avancerad diagnostik, kirurgi och rehabilitering ligger i södra Sverige och Mälardalen — Universitetsdjursjukhuset vid SLU i Uppsala är ett exempel.

I glesbygd kan avståndet till närmaste klinik med operationsmöjlighet vara flera timmars resa, särskilt i Norrbotten och Västerbotten. Vid akut kolik eller ortopediska utredningar är transporttid en verklig faktor att räkna in — både för hästens välmående och för räkningen. Vår artikel om vägen till hästveterinär berör kompetensklustringen från ett annat håll.

Priser på bete och uppstallning

Där konkurrensen om marken är hög är även priset det. Skånes slättbygd, Mälardalen och Hallands kustkommuner har markpriser som gör bete och uppstallning dyrt — inte för att det är sämre bete, utan för att alternativa användningar (odling, exploatering, bostäder) konkurrerar. Månadskostnaden för full inackordering är påtagligt högre i storstadsnära Skåne och Mälardalen än i Norrlands inland — vår guide till inackordering går igenom typiska prisnivåer.

I norra Sverige är själva markkostnaden låg, men transportkostnad för foder, spån och veterinärbesök drar upp totalen på andra ställen. En vinterförberedd inackorderingsgård i Norrbotten kan vara billigare per månad, men det förutsätter att du kan lösa transport och akutsituationer själv.

Foderpriser och lokal produktion

I jordbrukstäta delar av södra Sverige produceras hö, hösilage och spannmål i stor volym, ofta med korta transportled till hästägaren.

I Norrland tillkommer transportkostnaden ovanpå produktionspriset, vilket kan göra foder dyrare norr om Sundsvall än i södra Sverige.

Tävlingskalender

Skåne och Västra Götaland har flest tävlingar per månad året runt, både på klubb- och regionsnivå. En ambitiös tävlingsryttare i sydvästra Sverige kan välja tävling nästan varje helg. Samma ambitionsnivå i Norrbotten kräver långa resor — tävlingar finns, men färre, mer utspridda och ofta bara under den snöfria delen av året.

Trender i det svenska hästbeståndet

Några rörelser är värda att lyfta fram.

Från arbetshäst till fritidshäst. Från drygt 700 000 hästar kring första världskriget föll antalet kraftigt efter andra världskriget. Nedgången var strukturell — arbetshästen i skogen och på åkern försvann i takt med mekaniseringen.

Fritidssegmentet växte kraftigt från 1970-talet och framåt, i takt med att ridsporten blev en av landets största ungdomsidrotter. Mellan räkningarna 2004, 2010 och 2016 har det totala antalet legat relativt stabilt.

Strukturomvandling i stallen. Från många små hobbystall vid bondgårdar till färre, större inackorderingsanläggningar. Det påverkar både prisbild och tillgänglighet — och gör tätheten mer synlig i vissa kommuner än andra, eftersom hästarna samlas på gårdar med kapacitet.

Hästen nära staden. Tre av fyra hästar stod 2016 i eller nära större tätorter, ungefär samma andel som 2004 och 2010. Hästhållningen är alltså i hög grad stadsnära, och det är också där konkurrensen om mark och stallplatser är som störst.

Vad betyder det här för dig?

Om du bor i Skåne, Halland eller Uppland: du har utbudet på din sida. Använd det. Jämför flera stall innan du bestämmer dig, både för ridskolelektion och för uppstallning. Vår guide till ridning i Skåne tar upp regionens klubbliv och stora anläggningar mer i detalj.

Om du bor i Stockholmsområdet eller annan storstad: räkna med bilresa till stallet, konkurrens om lektionstider och högre månadskostnader än rikssnittet. Vår guide till ridning i Stockholm går igenom hur ridskolelandskapet ser ut runt huvudstaden.

Om du bor i glesbygd: färre val och längre resor, men ofta billigare per stallplats och i vissa fall bättre tillgång på bete. Vår guide till ridning i Norrland tar upp de speciella villkoren norr om Sundsvall — särskilt kring vintersäsong, tävlingsutbud och veterinärlogistik.

Om du står inför en flytt och har hästen med i ekvationen: hästtätheten är en av flera faktorer att räkna in, tillsammans med markpris, tävlingsutbud och avstånd till specialistvård. Vårt ekonomiverktyg för hästägare kan hjälpa dig sätta siffror på skillnaden mellan att bo kvar och att flytta.

Källkritik — hur säkra är siffrorna?

Det finns tre saker som är värda att upprepa.

Först: Jordbruksverkets senaste hästräkning har referensår 2016. Allt därefter är uppskattningar. Huvuddragen är stabila över tid — Skåne och Västra Götaland har haft flest hästar i decennier — men enskilda län kan ha förändrats sedan dess.

För det andra: räkningarna är urvalsundersökningar med stora felmarginaler på länsnivå. För Stockholms län anger Jordbruksverket till exempel att det verkliga antalet 2016 med 95 procents sannolikhet låg någonstans mellan 13 800 och 41 000 hästar.

För det tredje: LRF Häst och Svenska Ridsportförbundet uppdaterar bilden med branschundersökningar, men täckningen varierar och metoderna är inte alltid direkt jämförbara mellan år.

Om du behöver exakta siffror för ett kommunalt beslut, en marknadsanalys eller en akademisk rapport: gå till Jordbruksverkets senaste rapport direkt, kombinera med LRF Häst och lägg på en osäkerhetsmarginal. Den här artikeln ger dig storleksordningen och rankingen — inte decimalerna.

Hästlandet Sverige är stort, ojämnt fördelat och långsamt föränderligt. Men var hästarna bor idag säger något om var det är enklare att vara hästägare imorgon.

Källor